Fakta i fallet Wiligut

EXCERPTER UR FAKTA I FALLET WILIGUT: ADOLF HITLER Vi har ingenting att skaffa med sådana element som endast förstår nationalsocialismen i termer av hörsägen och sagor, och som därför alltför enkelt blandar ihop saken med vaga nordiska fraser. FÖRFATTAREN Jag varken förväntar mig eller kräver att någon skall tro på den synnerligen våldsamma historia som jag har för avsikt att nedteckna. Förvisso vore jag galen om jag väntade mig det, eftersom till och med mina egna sinnen emellanåt vägrar att tro sina egna vittnesbörd. Galen var jag dock aldrig, och tvivelsutan drömde jag inte. Det är därför min avsikt att, enkelt och kortfattat, utan överflödiga kommentarer och utsvävningar, försöka förklara en räcka händelser, vilka för mig och många andra har lett till ohygglig vånda och ångest. Trots detta vill jag inte försöka uttolka dem, utan enbart beskriva. Kanske finner andra dem mer löjeväckande än ägnade att förfära. I framtiden kommer kanske någon lärd person kunna förvandla mina fantasier till fakta, någon vars intellekt är lugnare, mer logiskt och mindre överspänt än mitt, någon som i de omständigheter jag med bävan återger inte ser annat än ett förklarligt orsakssammanhang. KARL MARIA WILIGUT Överläkaren berättade för mig att jag skulle släppas ut veckan därpå. Under tre nätter och tre dagar begrundade jag detta, utan mat, dryck eller sömn, och nådde därigenom slutsatsen att jag inte kunde återvända till livet sådant jag kände det. Jag kunde inte vända tillbaka till ett liv som inte längre fanns, till en människa som inte längre fanns. Vem var Karl Maria Wiligut? Det visste jag inte och ville heller inte ta reda på det. Jag hade att välja mellan liv och död. I mörker och hunger föddes ett tredje val. Jag skulle bli en annan. Jag skulle bli någon. Beslutet om liv och död ställdes därmed på framtiden. KARL WOLFF Han kom alltför lindrigt undan. Jag har inget mer att tillägga.