Copycatbarnen

SVT:s Uppdrag Granskning, Rädda Barnen och Karolinska Institutet mörklägger. Att journalister på Sveriges Televisions inte bara säger nej till all forskning om tvångssimulering som presenteras för dem av sakkunniga svenska och internationella läkare utan t.o.m. aktivt bryter sina semestrar för att förhindra publicering av en debattartikeln i Falukuriren juli 2007 är en lika stor skandal som att en handfull av Karolinska Institutets forskare och Rädda Barnen river ut diagnosavsnitt om tvångssimulering ur läroböcker när de falsifierar och mörklägger om flyktingbarnen. British Medical Journal, världens kanske mest erkända medicinska informationsorgan skriver december 2008 att epidemin kan vara «hoax and severe child abuse» alltså «bluff och svår barnmisshandel». Detta blir inte ens en notis av i svensk MK media. MK-piskan viner effektivt över journalisternas ryggar. Tusentals flyktingbarn blir svårt psykiskt skadade i Sverige av att tvingas ligga stilla i sängar år efter år. En del skadas mycket svårt, fysiskt och psykiskt, av det onaturliga tvånget. Svenskt mångkulturellt (MK) mediaetablissement har bestämt sig. Barnen har en ny sjukdom. En svensk variant av apati, en mycket märklig form av total passiv sovande apati med slutna ögon. Att tillståndet inte har något som helst gemensamt med apati hos verkligt traumatiserade flyktingbarn som mer präglas av ett uppgivet tittande, orolig blick, de ligger inte - de sitter upp, de är helt vakna, ger korta monotona svar på tilltal. Det verkar svensk MK media inte ens reflektera över. Varför? För att det inte stämmer med deras politiska agenda? Tvångssimulering är lika långt från simulering som natt är från dag. Tvångssimulering är utan överdrift ett fruktansvärt psykiskt övergrepp på barn - många barn blir förlamade långa perioder av att tvingas ligga till sängs år efter år. Många blir aldrig friska efter den grymma teatern. När svensk mångkulturell (MK) korrekt media diskuterar olika alternativ till varför barnen ligger livlösa och kontaktlösa så kommer simulering på tal och avvisas. Men att det är tvångssimulering som svårt skadar barn blundar man för och tystar ner, det begreppet väljer MK media medvetet att inte ens använda. MK media väljer ut läkare att uttala sig som tycker som MK media tycker. Dessa citeras i media. Läkare som anser annorlunda förlöjligas och kränks. Copycats uppstår, ju fler skriverier i MK media desto fler barn tvingas ligga ned i sängar. Barnen är i en svår situation. Tragiska omständigheter tvingar dem in i en grym teater. Fumliga barnläkare sanktionerar tragedin medicinsk och felbehandlar. MK media tystar metodiskt alla som vill peka på det uppenbara att barnen blir sjuka på verkligt av att användas som brickor i ett tragiskt spel för att få asyl. Ett nedtystande som omöjliggör för barnen att få rätt behandling som består i att förhindra «parental coaching»/vuxenpåverkan genom att skilja dem från vissa vuxna och överlämna barnen till sociala myndigheter. Kan ett barn bli mer ensamt... Thomas Jackson, 56 år, legitimerad läkare och specialist i allmän vuxenpsykiatri, anser sig själv vara en medelmåttig läkare men med stor erfarenhet. Han menar att det var just erfarenheten av att ha träffat över 100000 olika patienter under trettio års läkartjänstgöring . Detta vid ett stort antal olika typer av psykiatriska och kroppssjukvårdsmottagningar vid sjukhuskliniker i tre olika länder . Erfarenheter som gjorde det möjligt för honom att så klart förstå att de s.k. apatiska barnen i Sverige ännu idag, juli 2009, utsättes för övergrepp. Hade man gjort som Norge gjorde, alltså omedelbart skilja barnen från omgivande vuxna vid misstanke om tvångssimulering så hade inte ett enda fall inträffat i Sverige, alltså som i Norge. «Det enda jag önskade var att via svensk media presentera för allmänheten de talrika hållpunkter som faktiskt finns i internationell vetenskaplig litteratur om simulering som tydligt talar för att barnen missbrukas - att allt detta nedtystades i opini