Som om ingenting Åtta gånger dag
Dikter
Bok av Jacques Ancet
Du släppte stenen, höjde blicken mot ljuset.
Du såg över takåsen något som liknade en sol.
Du gick genom lagren av tystnad, du fann din gamla väntan, dess fläkt av buxbom, mandel och cypress,
du trädde in i de sista timmarna då molnen täcker solen, då fågeln faller mot berget.