Den stora gåvan
Bok av Rebecka Walan
Det här är en berättelse om en annorlunda uppväxt och om vad som hände i 60-talets Sverige. Varför kände sig en svensk kvinna tvungen att lämna bort sitt nyfödda barn till sin bästa väninna och kapsla in födelsen i en hemlighet. Hemligheten som råkade vara jag. Chocken när jag som tjugo fyraåring fick veta att min biologiska mor var en kvinna jag känt i hela mitt liv har jag burit med mig allt sedan dess.
Det börjar med en resa till Istanbul. Med den som utgångs punkt nystas historien upp och den blir också startskottet på en detektivartad jakt efter min biologiska pappa. Det leder till ett rotande i de svenska arkiven där den ena ledtråden leder till en annan, till Istanbuls lager av historia, till den grekiska minoriteten som levt där sedan urminnes tider, till möten med åldrande in vandrare som kommit från Konstantinopel till Sverige på 60- talet, men också till ett grävande i de egna släktleden och de minnen som finns kvar. Frågan är: Går pappa att hitta, eller är spåren igensopade för alltid?
Den stora gåvan är en adoptionsberättelse som är en sann historia, en verklig variant av Simon och ekarna. Om känslan av att vara annorlunda och sökandet efter förankring och identitet, och om att finna, kanske inte det önskade eller förväntade, utan något annat. Om vad en adoption kan göra med en människa där längtan efter identitet inte utesluter kärlek till de föräldrar som en gång adopterade. Adoptionen är nationell men har en internationell koppling, till Turkiet och Istanbul. Miljöerna växlar mellan Halmstad, Istanbul och Stockholm. Boken är skriven med sömlösa övergångar mellan dåtid och nutid.
Vad är det som gör att en kvinna i Sverige lämnar bort sitt barn?
När Rebecka var liten åkte de ofta till Visättra. Där hälsade de på Maj, en av hennes mammas bästa vänner. Det Rebecka inte visste då, utan fick veta först i vuxen ålder, var att Maj var hennes biologiska mamma.
Maj födde i hemlighet en liten flicka, och vid två månaders ålder gav hon barnet till sin bästa vän.
Sen Rebecka var fyra år har hon vetat att hon var adopterad. Hon har haft många tankar om vem som kunde vara hennes mamma.
Nu vill Rebecka hitta sitt ursprung och identitet. Hon vill söka efter sin pappa.
Detta är en öppen och ärlig berättelse om en annorlunda uppväxt, att känna sig annorlunda, och att hitta sig själv som adopterad.
Boken griper tag i mig och fängslar mig genom hela boken.
Det är starkt att dela med sig av sina innersta tankar, men jag tror det kan vara till nytta för andra adopterade, som säkert kan känna igen sig med.
När Rebecka var liten åkte de ofta till Visättra. Där hälsade de på Maj, en av hennes mammas bästa vänner. Det Rebecka inte visste då, utan fick veta först i vuxen ålder, var att Maj var hennes biologiska mamma.
Maj födde i hemlighet en liten flicka, och vid två månaders ålder gav hon barnet till sin bästa vän.
Sen Rebecka var fyra år har hon vetat att hon var adopterad. Hon har haft många tankar om vem som kunde vara hennes mamma.
Nu vill Rebecka hitta sitt ursprung och identitet. Hon vill söka efter sin pappa.
Detta är en öppen och ärlig berättelse om en annorlunda uppväxt, att känna sig annorlunda, och att hitta sig själv som adopterad.
Boken griper tag i mig och fängslar mig genom hela boken.
Det är starkt att dela med sig av sina innersta tankar, men jag tror det kan vara till nytta för andra adopterade, som säkert kan känna igen sig med.