Marta sover

4,5/5

Romy Hausmann är en mästare när det kommer till att skriva obehagligt utan att det blir för uppenbart. I början känns det som en regelrätt deckare men ju längre boken går, desto fler oväntade vändningar blir det och desto närmare kryper obehaget och det blir till en riktigt jobbig thriller.

Som ung döms Nadja för ett brott och när hon avtjänat sitt straff vill hon återgå till att ha en så normal vardag som möjligt, men så dras hon in i att dölja ytterligare ett brott som en väninna har begått.

Perspektivet blandas mellan dåtid och nutid, vilket gör att vi får följa delar av Nadjas uppväxt samtidigt som mordet hon försöker hjälpa väninnan att dölja tar fokus i nutid. Ett annat mord blandas också in, och helt ärligt är jag inte helt säker på varför det är med. Det hade räckt gott och väl med Nadjas förflutna tillsammans med katt- och råttaleken som utspelar sig på platsen där de tänker sig att gömma kroppen. Ibland dyker även brev upp till och från okänd person, men det får sin förklaring mot slutet.

Persongalleriet är lagom stort, speciellt eftersom vi blandar tidsperspektiv. Nadja som huvudperson tycker jag är bra, hon är komplex och jag känner med henne väldigt tidigt. Det mesta knyts ihop på slutet, förutom motellmordet som jag som sagt inte riktigt förstår relevansen med.

Jag har läst om flera som haft problem att komma in i boken, och det kan jag förstå för det tog även en stund för mig att bli riktigt fast och vänja mig vid hur berättelsen var skriven, men när allt börjar ta fart och fokus hamnar mer på Nadja, är jag fast. Då blir det en riktig bladvändare där jag verkligen ville veta vad som händer härnäst och som bllir mer spännande för varje oväntad vändning. Jag tycker om att bli överraskad av hur det knyts ihop och det är jag verkligen här, även om vissa föraningar stämde.

Jag hade väldigt höga förväntningar på boken då hennes första bok Älskade barn var underbart och fick betyg 5/5 ⭐️ men Marta sover når tyvärr inte alls upp till samma nivå. Boken är trög i början med många olika handlingar med olika tidsplaner och karaktärer som gör att det upplevs som rörigt, särskilt i första halvan.
Sedan blir det bättre och tempot ökar, boken varvar mellan dåtid och nutid och då förstår jag vad som händer, bitvis spännande och obehaglig; mer än så upplevde jag inte.
En helt okej, läsvärd psykologisk thriller.

Nadja hade en tuff barndom, och ett mörkt förflutet. Som 15-åring dömdes hon för ett fruktansvärt brott. Många år senare, när hon är fri, vill hon inget annat än att leva ett vanligt Svenssonliv.

Hon jobbar nu på en fin advokatbyrå, och lever ett tillbakadraget liv, i enskildhet.

Så dyker det upp ett lik, och någon som känner till Nadjas förflutna vill att hon ska få skulden.

Jag hade höga förväntningar på denna, då hennes förra, Älskade barn, var väldigt bra. Denna lever inte riktigt upp i samma nivå.

Efter en lite trög början, kommer man snart in i boken. Den blir bättre efterhand.
Det är en mörk historia om skuld och hämnd, lite obehaglig med mycket spänning.
Boken varvas mellan dåtid och nutid.

En riktig psykologisk thriller som jag ändå tycker är läsvärd.

En bok som med sitt annorlunda upplägg fångar läsaren. Det är olika berättelsetrådar, nutid och dåtid, om olika karaktärer, olika oväntade vändningar som hela tiden håller läsaren skärpt på handlingen.

Nadja har en tuff uppväxt som vi läsare sakta får ta del utav. Vid 15 års ålder fanns Nadja skyldig till mord och fängslades i flera år. Efter straffet har hon kämpat sig tillbaka till ett någorlunda normalt liv. Hon går hos en terapeut, har fått jobb som sekreterare hos en advokat.

När chefens fru Laura, en dag dyker upp och ber om hjälp får Nadja mer problem än hon kunnat drömma om.

Författarens skrivsätt är verkligen annorlunda. Det tog ett tag innan jag kom in i denna bok, de olika berättelserna går ihop mot slutet, i de flesta fall. Tipset till andra läsare blir alltså. Ge inte upp. Den blir så spännande en bit in👍

Tack Bokförlaget Nona för recex!

Marta sover handlar om Najda som tidigare blivit dömd för ett fruktansvärt brott. Men när ett mord sker i hennes närhet blir friden hon önskar helt annat. Hon blir den perfekta mördaren att sätta på det mordet, även om hon kanske inte har begått det. Kommer man någonsin ifrån att vara dömd om man blivit dömd?

Jag hade nog alldeles för höga förväntningar på den här boken. Jag sträckläste Hausmanns första bok, Älskade barn, och tyckte den var perfekt. Men något med den här var svårt. Jag hade svårt att ta mig till den, även om den hade intressanta element som den kommenterade på. Just detta med att en som blivit dömd till brott och är ute igen i samhället, ändå speglas som en brottsling och har svårt att få en ny chans.

Jag tror det berodde på att det var många handlingar, mycket fram och tillbaka i tiden och karaktärer som man inte riktigt förstod vad de gjorde där. Speciellt grenen med Paul, vad förde han med berättelsen egentligen? Att det är lättare för advokater att dra det lättaste händelsen och fälla oskyldiga istället för att arbeta mer och faktiskt lösa brottet? Jag hade svårt att känna mig delaktig i boken för allting blev som bara så absurt och skrattretande komiskt, även fast det skulle vara spännande och svårt att lägga ifrån sig.

Däremot gillade jag extremt mycket Nadja som huvudkaraktär. Hon var svår att lita på, man visste inte vart man hade henne och det var lätt att börja tro något helt annat än vad som var sanningen. Jag ser däremot väldigt fram emot att läsa Hausmanns nästa bok, för jag tror verkligen hon kan skriva något som faller mig i smaken igen.

Rekommenderar till dig som gillar: fartfyllda thrillers, karaktärer som inte går att lita på och bisarra spel.