Madame & Lolita. Bert Walters äventyr

"En god portion udda eller ovidkommande kunskaper om allt möjligt" "Boken, en roman, är en blandning av nypikaresk och tankebok, en genre som tillåter fria utvikningar och lika fritt infogade snabbporträtt och miljöskisser. De möjligheterna tar författaren väl vara på. Den sortens prosa kräver en författare som är utrustad med en god portion udda eller ovidkommande kunskaper om allt möjligt, också det något som författaren kan ställa upp på. Stilen är dämpad, klar, arbetar med korta meningar, effektivt bildspråk och visar prov på ett naturligt, sensuellt förhållande till språket. Vill man placera in boken i en stiltradition kan man tänka sig t.ex. Hjalmar Söderbergs reflexionsprosa i "Hjärtats oro", några av Piratens seglarkåserier uppträdda på ett snöre, Jolos reseäventyr, Hylingers funderingar. Det är ju ett krävande sällskap, men jag tycker författaren hävdar sig bra i det. Handlingen är desto lättare beskriven som den är ovidkommande. En ung man reser till Köpenhamn för att träffa sin fästmö Lolita, engageras i sin tilltänkta svärmors födelsedagskalas på en ö i Kattegatt, gör en avstickare till Helsingfors, hamnar hos en kamrat på Amager, återvänder luttrad till Malmö, tar hand om Lolitas dotter (och dotterns katt) arbetar på en roman efter uppslag av H C Andersen, blir världsberömd och rik - sett slut som måste tilltala alla fattiga författare och över huvud taget alla som gillar böcker med lyckligt slut. Det är bland därför vi älskar Muriel Sparks "Loitering with intent" där romanens fattiga författarinna blir störtberömd på slutet. Det är säkert många som kan ta "Madame & Lolita till sig på samma sätt." Sven Christer Swahn. Författare och litteraturkritiker "Till sanslöshet gränsande absurditeter. Ett strålande resultat". Olle Lindkvist i Skånska Dagbladet. "En oavbrutet underhållande text. Med en känsla för det oväntade och absurda." Mats Lindberg, Bibliotekstjänst