Sista uppsatsen

Ur PROLOG: "Jag har svårt att sova, fått allt svårare. Drömmar med likartade teman återkommer, några allt oftare. En handlar om att jag är på väg och resan är lång. Jag måste packa ordentligt men hittar inte min väska, letar överallt i garderober och förråd, på vinden. Och blir hela tiden hindrad, papper ska fyllas i, frågor besvaras, punkteringen på cykeln lagas. Rotar till slut fram väskan bakom en tom trälåda längst ner i källaren. Låset är trasigt. Den hålls enbart ihop av en livrem och är packad med gamla serietidningar, mest Fantomen, en leksaksångmaskin, en trasig julget i halm, en pärm full med nerklottrade anteckningsblad, ett etui med en kråsnål, några böcker: "Resan till landet längesen", "Greven av Monte Christo", "Röde Orm". Allt saker med minnen. Märkligt att jag inte lagt märke till trälådan tidigare och lustigt nog är den klädd med rött siden på insidan. Omsorgsfullt packar jag ner sakerna i lådan och lägger på locket. Men nu är allt som ska med på resan försvunnet. Vaknar kallsvettig av att jag inte kommer att hinna. Jag kommer inte att lyckas. /.../ Drömmarna väcker mig, återkommer när jag glider in i sömnen igen, tvingar mig att stiga upp, läsa eller vagga runt i lägenheten. De förföljer mig långt in på dagarna. Tröttheten äter sig in och bäddar in mig i en mjölkaktig dimma. En natt väcks jag av att jag faller. Jag sätter mig rakt upp, har svårt att andas. Jag är en stenstod, omsorgsfullt uthuggen högt uppe på en mäktig klippa med oändliga vyer i blickfånget. Så börjar klippan rämna och min kropp krackelera, ett ben störtar ner i avgrunden, sedan en arm, underdelen av kroppen. Till sist lossnar huvudet, studsar mot klippväggen. Krossas. Men jag är ju inte klar med livet, har inte ens försökt bli det. Jag sitter länge rakt upp i sängen med tänd lampa. Beslutet är ofrånkomligt. Nästa dag går jag ut på nätet, bokar hotell, fyra nätter borde räcka, köper tågbiljett och anmäler mig till årets studentjubileum. Det är som om drömmen aktiverar en hemlig plan och att den nu verkställs av egen kraft. Oberoende av min vilja ska den metodiskt ta mig ner i sedan länge undangömda skikt." Kurt Pålsson är född 1945, är uppvuxen i Växjö, men bor sedan många år i Stockholm. Har tidigare gett ut - Franska Kort, 2009 - Fragment, 2009 - Ur djupen ropar jag, 2012