Leons bok
Bok av Gabriel Francke Rodau
Leon Bialek är sjuttio år när hans fru Rakel dör. Utan barn är han ensam kvar med minnet av ett liv han inser saknat full mening. När det judiska sorgeåret är över tar han därför åter kontakt med Anna. Femtio år tidigare hade hon rasat in i Leons liv som den stora kärleken. Och också öppnat dörren till det svenska samhället. En värld som Leon med två förintelseöverlevande föräldrar mest sett på avstånd. Med Anna får Leon fira påsk och midsommar på riktigt. Och Anna får fira de judiska helgerna hemma hos Leons föräldrar. Kärleken och det ständigt pågående samtalet mellan Anna och Leon framstår som evig. Men det är ändå något som skaver. Leon vill få judiska barn. Måste få judiska barn. Och när Leon vid en middag med vännerna försäger sig en gång för mycket får Anna nog och flyr. Från Leon. Från Sverige.
Femtio år senare har Leon fått insikt. Han måste få tag på Anna. Ge deras kärlek en andra chans. En sista chans. Men frågan är om Leon väntat för länge. I Leons bok får vi följa en andra generationens förintelseöverlevande. Hans tankar om livet som varit. Och hans planer på livet som väntar. Kärleken.
Leons bok är Gabriel Francke Rodaus debutroman. Det är en bok om kärlek. Men det är också en bok om att inte riktigt passa in. Gabriel Francke Rodau har en bakgrund inom svenskt näringsliv där han under femton års tid har arbetat med det skrivna ordet. Först som kommunikationsrådgivare och senare som kommunikationschef på en av Sveriges största banker. Men han är också uppvuxen i det judiska Stockholm. En stad i staden. Gabriel Francke Rodau är själv tredje generationens förintelseöverlevande. I Leons bok applicerar han sina egna tankar på en annan person - i en annan generation och i en annan situation.
I Leons bok möter vi Leon Bialek. När han var ung träffade han sin livs kärlek Anna, men livet med henne avbryts när hans judiska arv kommer mellan dem. Femtio år senare dör hans fru Rakel, och han känner det som att livet inte alls har haft den mening han hade hoppats att det skulle ha. Kanske är det Anna som har saknats? Han känner att han behöver hitta henne och ge kärleken en extra chans.
Leons liv som änkling tillsammans med tillbakablickar från livet med Anna och från livet med Rakel, väver samman en väl beskriven livshistoria för en man i sjuttioårsåldern med den bakgrund som Leon har.
Persongalleriet är litet, vilket egentligen bara är en fördel och förstärker känslan av meningslöshet i Leons liv. Alla vänner och äventyr verkar han ha haft under tiden med Anna och när Rakel gör intåg i hans liv blir det bara den judiska församlingen och vardag som gäller.
Jag är så kluven till den här boken. Dels tycker jag om den som en livsskildring med svårigheter att växa upp och också ställa bort sin egen lycka och önskningar till det som man tror förväntas av en, även om så kanske inte är fallet men dels har jag väldigt svårt för själva kärlekshistorien och Leon som karaktär. Det är något med hans obetänksamhet för vad andra tycker och tänker som jag inte riktigt kommer överens med. Även om han kommer på sig själv när han tänker tillbaka på relationen med Rakel och i och med det får lite upprättning och utvecklas som karaktär, han han inte riktigt sådana funderingar över hur han beter sig mot Anna när han, femtio år senare, som en ångvält brakar in i hennes liv igen och ringer under dygnets alla timmar. Den hopplösa romantikern i mig vill så gärna tycka om känslan i att återfinna sin ungdomskärlek på ålderns höst, men tyvärr blir det lite pannkaka för mig eftersom det känns som att Anna inte har särskilt mycket val.
Men, med det sagt, skulle jag gladeligen läsa en fortsättning, eftersom den här boken slutar precis i det som känns som en början och jag tycker om Francke Rodaus skriftspråk. Den här debuten lovar gott inför fortsättningen.
Leons liv som änkling tillsammans med tillbakablickar från livet med Anna och från livet med Rakel, väver samman en väl beskriven livshistoria för en man i sjuttioårsåldern med den bakgrund som Leon har.
Persongalleriet är litet, vilket egentligen bara är en fördel och förstärker känslan av meningslöshet i Leons liv. Alla vänner och äventyr verkar han ha haft under tiden med Anna och när Rakel gör intåg i hans liv blir det bara den judiska församlingen och vardag som gäller.
Jag är så kluven till den här boken. Dels tycker jag om den som en livsskildring med svårigheter att växa upp och också ställa bort sin egen lycka och önskningar till det som man tror förväntas av en, även om så kanske inte är fallet men dels har jag väldigt svårt för själva kärlekshistorien och Leon som karaktär. Det är något med hans obetänksamhet för vad andra tycker och tänker som jag inte riktigt kommer överens med. Även om han kommer på sig själv när han tänker tillbaka på relationen med Rakel och i och med det får lite upprättning och utvecklas som karaktär, han han inte riktigt sådana funderingar över hur han beter sig mot Anna när han, femtio år senare, som en ångvält brakar in i hennes liv igen och ringer under dygnets alla timmar. Den hopplösa romantikern i mig vill så gärna tycka om känslan i att återfinna sin ungdomskärlek på ålderns höst, men tyvärr blir det lite pannkaka för mig eftersom det känns som att Anna inte har särskilt mycket val.
Men, med det sagt, skulle jag gladeligen läsa en fortsättning, eftersom den här boken slutar precis i det som känns som en början och jag tycker om Francke Rodaus skriftspråk. Den här debuten lovar gott inför fortsättningen.