En ungdomsroman som mycket väl kan läsas även av vuxna. Själv kunde jag inte lägga ifrån mig boken utan sträckläste den.
Under ett år får vi följa bröderna Anton och Isak, Isaks flickvän Ester och hennes väninna Veronica. Isak och Ester blir ett par och deras tonårskärlek mynnar ut i utnyttjande och besatthet. Veronica som inte lever i det bästa förhållandet med sin pojkvän finns ändå hela tiden till hands och hjälper och stöttar Ester. Och så har vi lillebror Anton som hamnar i fel sällskap och det mörka inom honom kommer fram och slutar i en dödsmisshandel. Esters föräldrar sätter tydliga gränser, gränser som inte finns i brödernas familj...
Mot bättre vetande överlevde han sjukdomen, utbildade sig, skaffade flickvän och barn.
Vid tre års ålder fick han diagnosen spinal muskelatrofi (muskelsvaghet, muskelförtvining), han kunde gå men inte springa och rullstolen skulle bli hans livs följeslagare. Han tvingades bli sin diagnos, men tvingades även att omvärdera den. Domen han fick var att han inte skulle ha blivit äldre än tjugo år, när boken skrevs var han 36 år, och rent kroppsligt borde han ha varit svagare än vad han var.
Här får vi ta del av Jan Grues liv, från starten fram till några år efter sin sons födelse. Glädjeämnen, svårigheter och en massa jäklar anamma har tagit honom långt, han delar med sig av sina tankar, funderingar och sökandet efter sin plats i tillvaron. Boken är stundtals ledsam, inte på grund av hans sjukdom utan för att samhället sätter så många käppar i hjulen. Nedvärderar och motarbetar!
Jan Grue...norsk författare och professor vid Institutet för Specialpedagogik vid Universitetet i Oslo.
Åh, dessa speciella omslag, de får alltid mitt hjärta att smälta. Denna gång handlar det om porträtt i ramar utmejslade i själva pärmen på fram- och baksidan. Insidan är inte så dum den heller, svartvita vardagliga människoporträtt med berättande text.
En kamera, ett ögonblick som fastnar, längtan bort, en början. Författaren och fotografen Johan Willners liv, det som har varit, det som är nu, det han möter bakom kameran. Tankar om livet, om livsåskådningen.
Det här är den sista boken i serien om privatdetektiverna (har utkommit sex stycken) Patrick Kenzie och Angela Gennaro, och böckerna kan läsas fristående, men jag rekommenderar ändå att läsa alla sex och i rätt ordning.
I bok nr. 4, "Gone, Baby, Gone", tog detektiverna upp letandet efter 4-åriga Amanda som hade försvunnit spårlöst från sitt hem. I denna bok nr. 6 har Amanda hunnit bli 16 år och återigen blir Kenzie och Gennaro kontaktade för att hjälpa till att hitta Amanda.
En bladvändare om dåliga föräldrar, dåliga beslut, homosexualitet, ryska maffian och ett vitryskt kors, men också om två detektiver som lever ihop och har fått en dotter som gör att de nu tvingas omvärdera sina val i livet.
Handling: Platsen är Boston och startas upp med en kidnappning av en 4-årig flicka, Amanda, som bor hos sin ansvarslösa och missbrukande mamma Helene. I deras närhet finns även Helenes bror Lionel och hans fru Beatrice, en Beatrice som kontaktar privatdetektiverna Kenzie och Gennaro som åtar sig fallet... motvilligt, och de kommer att jobba parallellt med polisen. Denna deckare innehåller förutom kidnappning även gängkriminalitet, knark, prostitution, pedofili, och så ett gäng poliser som återfinns på ibland helt fel sida av lagen.
Det här är fjärde boken om detektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro, och det är en bok man läser för att få en stunds spänning. Trots att bokens innehåll handlar om barn som försvinner, om vuxenvärldens svek, så blir jag aldrig berörd. Två av sex böcker i serien har jag läst och det har varit böcker som har varit ett nöje för stunden, men som försvinner lika snabbt som man slår ihop pärmen efter sista lästa sidan.
Tredje boken i serien om privatdetektiverna Kenzie och Gennaro.
En ung kvinna, dottern till miljardären Trevor Stone, försvinner och Kenzie och Gennaro inleder under tvång sökandet efter Desiree. De inser snart att ingenting är som det synes vara.
Mitt i allt det vardagliga och detektivernas känslor för varandra får läsaren en stor dos av onda män, advokater, sektmedlemmar, skenande bilar, korsförhör, våld och mord. En deckare fylld av action och där ingen går att lita på.
Boken kan läsas fristående!
* En drink före kriget
* Mörker, ta min hand
* Ingenting är heligt
* Gone, Baby, Gone
* Svart nåd
* En mörk välsignelse
De federala sherifferna Teddy och Chuck är på väg till Shutter Island, ett hårdbevakat sjukhus för mentalsjuka brottslingar, där de ska hjälpa till i sökandet av en intagen som har lyckats fly. På detta mentalsjukhus finns även pyromanen som bragde Teddys fru om livet i en anlagd brand, och för Teddy handlar det mer än om att finna rymlingen.
Efter några dagar på ön upptäcker de att allt inte står rätt till, misstankar om mänskliga experiment är stor och Teddy gör allt för att ta reda på sanningen om vad som försiggår på denna ö. Och vem är Patient 67?
Detta är ingen ny bok, utkom 2003, och känns stundtals lite gammal, men det är en riktig bladvändare med ett oväntat slut. 2010 filmatiserades denna psykologiska thriller, Shutter Island, med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Både boken och filmen kan rekommenderas!
Havet ger och havet tar
Befolkningen på Domarö offrade långt tillbaks elaka människor till havet för att få fiskelycka, men havet fortsatte att ta människoliv efter att befolkningen slutade med denna sedvänja. Anders och Cecilia har på denna skärgårdsö en stuga dit de beger sig då och då, och en vinterdag tar de och dottern Maja en utflykt till fyren på Gåvasten där Maja försvinner spårlöst.
Anders får problem med spriten efter dotterns försvinnande, men är fast besluten att hitta henne, dottern vars ande han blir besatt av. På ön lever även hans styvfarfar, Simon, som har ingått en pakt med Spiritus, och hans farmor Anna-Greta som vet mer än vad hon säger.
Det är en berättelse om ö-liv och ö-bor, ett hav som förändras, trolleritrick, GB-gubbens stirrande ögon, kärleks- och kompisförhållanden, saknaden efter ett barn, elakingar, mord och mysterier. Jag vill inte kalla detta för skräcklitteratur då jag inte kände några kalla kårar. Jag kände faktiskt inte så mycket alls när jag läste denna tjocka roman med kanske lite för många huvudpersoner, och med några osmakliga delar som lika gärna hade kunnat skippats då det inte tillförde handlingen något, men ett helt okej tidsfördriv!
Bilder utan text, naturliga, vardagliga, nakna, använda, övergivna, ödsliga. Bilderna i denna fotobok gör mig både vemodig och ledsen, men inte på ett dåligt sätt. Det här är en fotobok som jag direkt tog till mitt hjärta.
John tar oss med 30 år tillbaks i tiden till hans 12-åriga jag på 80-talet, livet med en elak styvfar och en kuvad vinpimplande mor, kompisen Anton, och den äldre påtände Peder med sina historier. Mitt uppe i alla ledsamheter och en obesvarad häftig förälskelse kommer de mest målande dråpligheterna som gör att man blir totalt fångad i skrattet och man bara måste lägga ner boken och få ur sig all skratt-soda pop. Boken är också en riktig nostalgitripp för oss som är uppväxta på 80-talet, kan man göra annat än älska denna bok!?!