Carina Larsson

Av någon konstig anledning hamnade Ferry Tales hos mig, jag har inget intresse av skidskytte och dessutom är jag ingen älskare av böcker i dagboksformat. Antagligen var jag inne i en självbiografi-period när jag beställde boken från Adlibris för ett antal år sedan.

I denna mastodont-dagbok får vi följa Björn Ferry från mitten av december 2011 till slutet av maj 2014, och en stor del av tiden ägnas åt träning och tävlingar. Även skogen och onani har en central plats i boken. Likaså sonen Dante och frun Heidi... armbryterskan från Ensamheten.

Underrubriken på bokens titel lyder: "Inte så förbannat tillrättalagt", och det kan jag hålla med om, det blev en hel del spontana skratt av en Ferry som verkligen bjöd på sig själv, sitt tränings- och tävlingsliv, sitt vardagsliv, sina tankar, funderingar och bajserier. Underhållande till tusen och spontant så in i Norden.

En mörk bok, men ändå så ljus, det finns så mycket glädje, kämpaglöd och framtidstro trots livet i utanförskap och som papperslös i kåkstaden Utkanterna. En kamp för överlevnad med hjälp av det starka systerskapet och det starka bandet kvinnor och barn emellan.

Vi får följa mamma Essa och hennes dotter Milde från att de blir utdrivna ur Staden fram till Mildes straff efter Upproret. Eller, boken börjar med Straffet för att sen ta läsaren till början av berättelsen... Utdrivningen!

En stark debutroman, så vackert skrivet trots allt det jobbiga, man tar till sig, men tappar aldrig tron utan vet att bakom det svarta hålet finns ljuset.

Ett ångestladdat diktande om förhållandet till sin pappa, om förhållandet med sin bögpojkvän. Om taxiåkande och hasch. Om livets kämpande!

En Sten Wall-deckare, och den första Wall jag läst och det kommer antagligen inte att bli fler. Innehållet kändes lite för grabbigt och där kvinnorna mer var objekt än människor vilket inte fungerar för mig. Men visst blixtrade det till lite då och då i denna bok om polisen Sten Wall och hans kollegor som ska utreda tre mord som begåtts i Staden hos det slutna religiösa samfundet Budbärarna.

En skräckthriller som fick mig att se mig om över axeln ett antal gånger när jag satt vid köksbordet och läste med mörkret utanför fönstret. Det är ett bra betyg när man blir skrämd halvt från vettet samtidigt som man inte kan sluta läsa.

Författaren tar oss med till den norrländska ödemarken och Lycke där Sebastian och Kleo ska filma en musikvideo i en nedlagd fabrikslokal en bit utanför byn, och med sig har de Kleos syster Rebecka och hunden Bella. Men allt står inte rätt till i denna by vars invånare beter sig... konstigt. Milt uttryckt! Sinnessjuk galenskap är en bättre beskrivning...

Tre gråtande män i kostym och slips som håller om varandra. Bredvid dem står en gravurna... Berättelsen om denna dysfunktionella familj handlar om tre bröder som försöker överleva i skuggan av känslokyla och vinpimplande, och handlingen varvas mellan nutid och dåtid vilket fungerar bra. Slutet blev lite oväntad och delar av den drog ner betyget lite, men på det stora hela är det en bra relationsbok väl värd att läsas.

Ann Olerots debutroman som inte till en början imponerade på mig, men som tur är förkastar jag aldrig böcker jag har börjat läsa. Ju mer jag läste desto mer blev jag fast i denna spänningsroman som inleds med att Sandra kommer hem efter ett jobbpass och möts av en eldsvåda. Finns hennes man och son i det brinnande huset? Berättelsen tar sen med läsaren i familjerelationer, spelskulder, misshandel och mord. En central del i boken har grannflickan Elin som lever med sin elake far och psykisk sjuka mamma.

Tyvärr fanns det lite korrekturfel vilket ger ett slarvigt intryck, men jag kan verkligen rekommendera att läsa boken, den utvecklades just till en riktig spänningsroman.

Om människornas levnadsförhållanden i stort som smått, allt från vardagslivet i 1600-talets Sverige till världsläget. Om brott, straff och människoöden.

I centrum av denna bok står Vadstena, Linköping och sex olika brottsmål... självmord, hor, stöld, supande, äktenskapet och misshandel. En gedigen historielektion med inslag av egna tankar och funderingar av författarinnan och fil. dr. Annika Sandén. En riktigt bra och intressant bok, och det känns som hon har lagt ner mycket tid på sitt research-arbete.

Redan efter de första sidorna kände jag att det här är en bok som kommer att bli svår att lägga ifrån sig. Nutid varvas med dåtid och med målande beskrivningar av människorna och dess omvärld, och med kapitel som tvingar läsaren in i nästa. Pojken Billy försvinner en sensommarkväll 1983 och hittas aldrig, tjugo år senare inträffar något som gör att hans storasyster Veronica beslutar sig för att ta reda på sanningen...