Linn J

Otroligt fin bilderbok med fantastisk fina illustrationer och bra budskap om kampen av tysthet och modet för att bryta det. Väldigt fint gjort och väl givande, både för barn och vuxna.

Petra leker i klätterställningen men den är trasig och har sprickor i sig, detta resulterar att Petra ramlar och slår sig illa, hon bryter armen och känner sig väldigt ledsen över händelsen. När Petra får se ett reportage med flickor som springer runt som hästar och får höra att det är konst, blir hon förvirrad... Konst? Det är väl bilder och målningar ändå, inte kan det vara något sånt där, flickor som leker. I sin förvirring frågar hon Fredrika, grannen, om vad för konst det är. Fredrika menar att det är samtidskonst.

"Samtidskonst är något som görs just nu. Och ibland är det faktiskt inget som kan ses. Ibland när konstnärerna jobbar så blir det ingen sak, ingen målning eller pryl. Det viktigaste är i stället det som konstnären har tänkt eller gjort i ett visst ögonblick."

Torhild skriver om ett antal exemplen om samtidskonst och dess stora bredd. Det är väldigt fascinerande och givande att se hur konst har utvecklats och hur det mottages från respektive publik. Samtidskonst är något finurligt och ibland knepigt, man måste förstå budskapet och ibland verkar det inte finnas något. Men det var väldigt intressant att vara lika förvirrad som Petra när hon lär sig om samtidskonsten och dess storhet i den moderna tiden.

Samtidskonst i denna bok är något som förändras men också har makten att förändra.

Petra är åtta år och bor med sin familj, sin mamma och pappa, och sin lillebror Isak i ett höghus. Petra känner sig ensam och utanför, nästan osynlig. I skolan har hon förlorat sin vän Alejna till flickan Ida och hennes lillebror Isak tar all plats hemma med mamma och pappa. Det är när Petra råkar springa på Fredrika, en klok tant som bor en trappa upp, som Petra lär sig mod och vishet.

I boken får man följa Petra och hennes utveckling som ensam och ledsamt barn till en liten modigare version av sig. Boken förmedlar även religiösa inslag, som gud men kopplingarna är trivsamma och förståeliga. Referensen till att Jesus är ensam och ledsen i öknen kan anses något allvarsamt i mina vuxna ögon, men samtidigt enkel, då barn som tar del av denna bok, behöver få vetskapen om att alla kan känna sig ensamma, vilsna, ledsama och osäkra, men med en knuff, och tro, så kan man förändras till det bättre.

Eftersom denna bokserie har en koppling till konstverk, på ett förståeligt och pedagogiskt sätt - fick en härlig lärohandlingsplan medskickad i recensionexemplaret - ser man hur boken kan vara en bidragande berättelse för de barn som kanske inte ser eller förstår på hur konstverk från dåtiden kan kopplas till nutida sammanhangen och kontexter.

💙 Boken får 4/5 🌟 av mig. Från det pedagogiska konstnärliga perspektivet har boken varit givande och förståelig. Men den kunde ha förbättrats i vissa kontraster. Jag kände personligen inget flyt i berättelsen när Petra kände sitt utanförskap i skolan. Som läsare får jag ingen större kontext i hur nära Alejna, Ida och Petra var innan kulan försvann eller krokben incidenten. Kan dock se vilka lösa karaktärer dem två är, Alejna och Ida, och kan lätt ogilla dem och deras egotrippade attityder. Eller varför Alejna och Ida beter som dem gör, det kanske framställs senare i serien. 💙

Tänk att Widmark lyckas komma på fler mysterier!
Denna gång har Lasse och Maja en konkurrent, Torkel Nööt som anses vara en stjärndetektiv. Men Lasse och Maja är skeptiska, vem är han och varför ser han ut som en b-kopia av Sherlock Holmes med sin pippa?

Detta mysterium är lite för tråkig i min smak, men såklart är det svårt att komma på fler mysterier med tiden, det är ju ändå del 29 av serien.