Britt-Marie var här
Britt-Marie Was Here
Bok av Fredrik Backman
Borg är en liten ort som efter finanskrisen i stort sett endast består av en pizzeria och ett fotbollslag. Britt-Marie är en 63-årig arbetslös singel, efter ett långt liv som gift hemmafru. Fotboll är verkligen inget för henne, men ingen annan finns tillgänglig när ungdomslaget behöver en ny tränare. Britt-Marie tar jobbet, mot sin vilja. Är det nu hennes liv börjar?.
Författaren Fredrik Backman har ju en speciell berättarstil och den kommer även till sin rätt i detta alster. Det är en ganska märklig historia vi tar del av; en frånskild 63-årig hemmafru tvingas ta ett jobb i samhället Borg. Den före detta hemmafrun framstår klart egensinnig, ja snusförnuftig kanske man kan säga, med egna idéer om hur allt ska göras. Men det är ju det som gör boken och storyn charmig, speciellt när den finanskris-drabbade byhålan Borg slutligen tar Britt-Marie till sitt hjärta. Allt går ju inte som på räls för Britt-Marie då hon kommer på kant med en del personer på grund av sitt osmidiga sätt. Britt-Marie känner ju inte till någon annan värld än den tillhörandes hemmafrun. Städjobbet hon tvingats ta läggs plötsligt ned och en sorti ur samhället väntar. Det blir då fotbollen som blir hennes räddning, Borgs fotbollslag saknar tränare och den enda till hands är Britt-Marie.
Jag gillar ju Backman och hans stil, så det spelar knappt någon roll vad han tar sig an. Den rentav banala grundstoryn lyfter med det finurliga språkets hjälp. Man rycks med i Britt-Maries jargong och vill följa hennes väg bland Borgs invånare. Jag förstår att boken sannolikt är en kärleksförklaring till små orters charm och kämpaglöd i bistra tider. Den visar även hur en som Britt-Marie finner sig själv och gör det bra, fastän hon är på okänd mark.
Mindre bra är väl helt enkelt att storyn känns rejält påhittad och overklig fastän det inte sker något direkt onaturligt. Jag menar alltså att personen Britt-Marie, hur charmig hon än är, knappast skulle klara sig så bra i de miljöer och situationer som beskrivs. Det är väl en ganska krystad sågning då det är fiktion, men tanken slog mig ibland när jag läste. Det hela kunde upplevas som en förskönad bild av en bistrare verklighet.
Boken är förmodligen lämpad till de flesta som kan läsa. Jag skulle kanske inte rekommendera den till de mest inbitna akademiker-typerna som tar sig själva på alltför stort allvar. Ett visst mått av humor och självdistans är nog ett måste.
Jag gillar ju Backman och hans stil, så det spelar knappt någon roll vad han tar sig an. Den rentav banala grundstoryn lyfter med det finurliga språkets hjälp. Man rycks med i Britt-Maries jargong och vill följa hennes väg bland Borgs invånare. Jag förstår att boken sannolikt är en kärleksförklaring till små orters charm och kämpaglöd i bistra tider. Den visar även hur en som Britt-Marie finner sig själv och gör det bra, fastän hon är på okänd mark.
Mindre bra är väl helt enkelt att storyn känns rejält påhittad och overklig fastän det inte sker något direkt onaturligt. Jag menar alltså att personen Britt-Marie, hur charmig hon än är, knappast skulle klara sig så bra i de miljöer och situationer som beskrivs. Det är väl en ganska krystad sågning då det är fiktion, men tanken slog mig ibland när jag läste. Det hela kunde upplevas som en förskönad bild av en bistrare verklighet.
Boken är förmodligen lämpad till de flesta som kan läsa. Jag skulle kanske inte rekommendera den till de mest inbitna akademiker-typerna som tar sig själva på alltför stort allvar. Ett visst mått av humor och självdistans är nog ett måste.