Ensamma hjärtan och hemlösa hundar

Lucy Dillon är en engelsk författare som har skrivit en bokserie om en stad på engelska landsbygden. Det finns flera böcker och de hänger ihop med varandra men är ändå härligt fristående, så att man kan läsa dem i vilken ordning man än vill. Den första boken i serien heter Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, och var den första boken jag läste av henne. Jag var snart fast.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar handlar om Rachel. Hon har haft ett glamoröst liv i London med bra jobb och en pojkvän, men plötsligt ärver hon efter sin moster som har ett hus på vischan och Rachel åker dit för att röja upp, gå igenom och sälja fastigheten. När hon kommer till staden får hon veta att hon även ärvt sin fasters gamla bordercollie och att huset även har ett hundpensionat fullt med omplaceringshundar samt en anställd hundskötare.
Detta är inget som Rachel ens hade föreställt sig, och hon avskyr det, är förvirrad och behöver reda upp sitt liv, samtidigt som staden, folket och miljön lockar henne. Man får som läsare följa med henne i hennes vardag, besluten och problemen, mötena med folket och se hur hon växer som person.
Boken skildrar även två andra kvinnor och deras bekymmer; Zoe, en ensamstående tvåbarnsmamma med en vild oönskad hundvalp hon vill bli av med, samt Natalie, gift och barnlös och olycklig på grund av detta. Natalie och hennes man blir jourhem åt en av hundhemmets hundar och inget blir sig likt igen.

Lucy Dillon väver samman flera personers livshistorier och låter deras vägar korsas, samtidigt som hon beskriver eller nämner andra personer i staden. Det äldre paret som hjälper till med hundrastning på hundhemmet, eller läkaren på vårdcentralen, och inte att förglömma, traktens stiliga veterinär. Boken är lättläst och romantisk utan att vara klistrig, och man vill inte riktigt lägga ifrån sig den.

Det är en bok som lämpar sig perfekt för den som gillar hundar en regnig höstdag, med en filt, lite choklad och en stor kopp te. Hundälskare behöver man förresten inte vara, bara intresserad av människoöden och vardagsproblem som jag tror vi alla kan känna igen oss i. Det här med att sitta ensam i mörkret och grubbla på olösliga problem, att börja bli intresserad av någon, att känna att tiden rinner iväg och man håller på att bli gammal, att inte räcka till för sina barn, att ge sig ut på djupt vatten inom områden man inte vet så mycket om och som kanske ligger en bra bit utanför ens egen komfortzon.
Det är en väldigt mysig bok och jag rekommenderar den verkligen. En riktig feel good-historia som känns både landsortsromantisk och genuin och som får en att längta till en småstad i England.