En mors bekännelse
A Mother’s Confession
Bok av Kelly Rimmer
I boken får vi följa Olivia och hennes partner David, tillsammans har de precis fått en dotter och alla förväntar sig och tror att de lever ett lyckligt liv. Olivia börjar dock dra sig undan från vänner och bekanta och allt mer ofta syns blåmärken på hennes kropp. En dag tar hennes man livet av sig och frågor börjar väckas till liv.
En mors bekännelse (originaltitel A mother's confession) är en roman från 2016 skriven av den australiska författaren Kelly Rimmer, tidigare känd för den bästsäljande romanen Jag utan dig.
I boken får vi följa de två kvinnorna Olivia och Ivy, båda mödrar och tätt sammanbundna med en man vid namn David, Olivia som hans fru och Ivy som hans mor.
Berättelsen börjar ett par veckor efter Davids självmord, och Olivia är just på väg att börja återuppbygga sitt liv med dottern Zoe. Olivia refererar till dagen för Davids självmord som "Tragedin", men just denna tragedi är också hennes utväg ur ett äktenskap där hon isolerades, kontrollerades och misshandlades och en chans att återta sitt eget liv. Det är dock inte det enklaste i en liten stad som Milton Falls, där alla vet vem hon är och vad hon varit med om, och Olivia börjar märka att vissa beter sig underligt omkring henne.
Samtidigt kämpar Ivy med förlusten av sin son, men också med att bortförklara och rationalisera allt som hände fram till Tragedin. Ur Ivys perspektiv är David nämligen den perfekte sonen och maken som aldrig skulle göra en fluga förnär, och skulle han göra det var det inte hans fel.
Vartannat kapitel har Olivia som berättare och utspelar sig i nutid, vartannat följer Davids uppväxt från Ivys perspektiv. Att ha två olika berättarperspektiv ger romanen ett extra djup och låter författaren utforska olika synvinklar på berättelsen och framförallt på karaktären David. Ivy har en väldigt idealiserad bild av sin son, medan Olivia såg honom för den han faktiskt var, men har sina egna blinda fläckar angående annat. Olivia är en karaktär som är lätt att sympatisera med och heja på när hon sakta men säkert börjar återta sitt och dotterns liv. Ivy är betydligt mer osympatisk, men också realistisk och en smula tragisk då hon i trettiosju år levt helt genom sin roll som mor och inte kan förlika sig med tanken på att han är mindre än perfekt.
På den negativa sidan förefaller flera av karaktärerna en smula endimensionella, inklusive Ivy, trots att en stor del av romanen har henne som berättarperson. Det förefaller uppenbart att Olivia är den verkliga huvudpersonen och att Ivys kapitel främst är där för att vara en motpol mot Olivias samt ge en bild av Davids uppväxt. Dessa kapitel blir också i längden en smula enformiga, och hade med fördel kunnat ersättas av kapitel från andra karaktärers perspektiv, exempelvis Davids pappa, Olivias föräldrar eller hennes bästa vän Sebastian.
Boken rekommenderas för personer i äldre tonåren och uppåt som vill läsa något mörkt och tragiskt men också hoppfullt.
I boken får vi följa de två kvinnorna Olivia och Ivy, båda mödrar och tätt sammanbundna med en man vid namn David, Olivia som hans fru och Ivy som hans mor.
Berättelsen börjar ett par veckor efter Davids självmord, och Olivia är just på väg att börja återuppbygga sitt liv med dottern Zoe. Olivia refererar till dagen för Davids självmord som "Tragedin", men just denna tragedi är också hennes utväg ur ett äktenskap där hon isolerades, kontrollerades och misshandlades och en chans att återta sitt eget liv. Det är dock inte det enklaste i en liten stad som Milton Falls, där alla vet vem hon är och vad hon varit med om, och Olivia börjar märka att vissa beter sig underligt omkring henne.
Samtidigt kämpar Ivy med förlusten av sin son, men också med att bortförklara och rationalisera allt som hände fram till Tragedin. Ur Ivys perspektiv är David nämligen den perfekte sonen och maken som aldrig skulle göra en fluga förnär, och skulle han göra det var det inte hans fel.
Vartannat kapitel har Olivia som berättare och utspelar sig i nutid, vartannat följer Davids uppväxt från Ivys perspektiv. Att ha två olika berättarperspektiv ger romanen ett extra djup och låter författaren utforska olika synvinklar på berättelsen och framförallt på karaktären David. Ivy har en väldigt idealiserad bild av sin son, medan Olivia såg honom för den han faktiskt var, men har sina egna blinda fläckar angående annat. Olivia är en karaktär som är lätt att sympatisera med och heja på när hon sakta men säkert börjar återta sitt och dotterns liv. Ivy är betydligt mer osympatisk, men också realistisk och en smula tragisk då hon i trettiosju år levt helt genom sin roll som mor och inte kan förlika sig med tanken på att han är mindre än perfekt.
På den negativa sidan förefaller flera av karaktärerna en smula endimensionella, inklusive Ivy, trots att en stor del av romanen har henne som berättarperson. Det förefaller uppenbart att Olivia är den verkliga huvudpersonen och att Ivys kapitel främst är där för att vara en motpol mot Olivias samt ge en bild av Davids uppväxt. Dessa kapitel blir också i längden en smula enformiga, och hade med fördel kunnat ersättas av kapitel från andra karaktärers perspektiv, exempelvis Davids pappa, Olivias föräldrar eller hennes bästa vän Sebastian.
Boken rekommenderas för personer i äldre tonåren och uppåt som vill läsa något mörkt och tragiskt men också hoppfullt.