Lärjungen
The Man Who Watched Women
Bok av Michael Hjorth
Sebastian är kriminalpsykolog och kämpar för att ta sig ur sitt sexmissbruk och få ordning på sitt liv. När han får veta att han har en vuxen dotter får hans liv plötsligt en helt annan mening. Men ska han berätta sanningen för dottern? Hon har redan en pappa som hon älskar. Samtidigt utreds en rad mord på kvinnor och denna mördare verkar ha blivit inspirerad av en tidigare dömd seriemördare.
Lärjungen är deckarduon Hjorth och Rosenfeldts andra bok i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Bergman har här lämnat polisen, men glider ändå in i utredningen gällande flertalet brutala kvinnomord. Anledningen till hans inblandning relateras till att seriemorden liknar en tidigare seriemördares, en som Bergman fick inlåst. Kriterierna vid liknelserna var: om offret var bundet, hittades i sovrummet och om halsen var avskuren. Således, morden i Stockholmstrakten är detaljerat lika de 15 år gamla morden och när Bergman börjar nysta i de nya, finner han att de har ett samband som han aldrig någonsin kunnat tro. Förutom Bergmans snokande i mordutredningen, får vi ta del av hans något struliga privata tillvaro, där bl.a. sexmissbruk kan nämnas. Han får också reda på att han har en vuxen dotter och våndas över frågan huruvida han ska avslöja sig vara hennes biologiska far. Längtan efter att berätta detta för henne brottas med vissheten att vetskapen kan förstöra hennes tillvaro. Så, är det en copycat i farten, eller har Edward Hinde (tidigare seriemördaren) nått utanför murarna på något sätt?
Ja, det här var, trots lite skåpmatsstory på ytan, en riktigt trevlig bekantskap. Det som piggar upp mest är faktiskt den lite arrogante och vresige Bergman. Huvudkaraktären har en del pondus samtidigt som man skrattar åt hans ibland komiska/dråpliga tilltag, där mottagarna ofta står handfallna. Vi känner ju igen den smått nerdekade men också något briljante deckarkaraktären. Fängelsebesöken och förhören med Hinde var också lite av guldkorn, riktigt finurligt upplagt med detaljerna där kopplat till storyn, kanske anade man lite Hannibal Lecter-influenser. Något mindre bra är svårt att komma på, men det ska i så fall vara att den följer den gamla bekanta deckarmallen.
Denna bok rekommenderar jag gärna till deckarintresserade i alla åldrar, eller ja, kanske inte de yngsta, då några detaljer kan uppröra. Uppskattar man även lite speciell humor mitt i deckarjargongen så är den ett fynd.
Ja, det här var, trots lite skåpmatsstory på ytan, en riktigt trevlig bekantskap. Det som piggar upp mest är faktiskt den lite arrogante och vresige Bergman. Huvudkaraktären har en del pondus samtidigt som man skrattar åt hans ibland komiska/dråpliga tilltag, där mottagarna ofta står handfallna. Vi känner ju igen den smått nerdekade men också något briljante deckarkaraktären. Fängelsebesöken och förhören med Hinde var också lite av guldkorn, riktigt finurligt upplagt med detaljerna där kopplat till storyn, kanske anade man lite Hannibal Lecter-influenser. Något mindre bra är svårt att komma på, men det ska i så fall vara att den följer den gamla bekanta deckarmallen.
Denna bok rekommenderar jag gärna till deckarintresserade i alla åldrar, eller ja, kanske inte de yngsta, då några detaljer kan uppröra. Uppskattar man även lite speciell humor mitt i deckarjargongen så är den ett fynd.