Ingen dans på rosor

Hannah Green är en pseudonym för Joanne Greenberg som själv var intagen för schizofreni som barn. Boken är alltså mer eller mindre självupplevd och är berättelsen om riket hon hade skapat i sin fantasi. Riket hette Yr och där talades språket yri. Slätterna i Yr blev en plats dit hon kunde rymma när hon behövde trygghet, men så småningom blev rikets gudar alltmer hotfulla. Ibland ter sig boken lite som en fantasyroman även om man hela tiden är obehagligt medveten om att huvudpersonen Deborah upplever det här som synnerligen verkligt, även fastän hon någonstans vet att det inte är det. Det är dock i Yr hon tillbringar större delen av sin tid. Boken berättar om hur hon med doktor Frieds hjälp sakta tar sig ur Yrs grepp. Man får också en omskakande skildring av livet på ett mentalsjukhus. Boken tar också upp föräldrarnas pendlande mellan skuld och förtvivlan, men också kärleken till ett annorlunda barn. Det är också en naken skildring av en människas kamp för att ta sig ut ur sitt eget huvud och hur oerhört svårt det kan vara. Boken är en ganska obehaglig läsupplevelse, men en bok som alla borde läsa för att få en inblick i vad psykisk sjukdom kan innebära. Mycket läsvärd.