Kallocain
Bok av Karin Boye
En dystopisk roman som beskriver ett samhälle präglat av övervakning och hjärntvätt. Den har hämtat inspiration från efterkrigstidens Tyskland och Sovjetunionen. Genom romanen visas hur de auktoritära samhällena kunnat se ut om man lägger till fulländade tekniska system som kan användas för övervakning. Romanen är hyperaktuell idag med alla verktyg för övervakning som finns.
Romanen ”Kallocain”, med undertiteln ”En roman från 2000-talet”, skriven av den svenska författaren Karin Boye, är ett riktigt mästerverk. Det är hennes kanske mest kända roman, och också hennes sista. Den utkom för första gången 1940, men har kommit i nya upplagor flera gånger sedan dess och översatts till ett tiotal olika språk.
Det är kuslig dystopi över ett polisiärt och militant övervakningssamhälle. En mörk framtidsvision över 2000-talet. Det råder ett auktoritärt styre där individen inte är fri utan tillhör staten. Inspirationen till berättelsen fann Boye i efterkrigstidens samhällsutveckling i Sovjetunionen och Tyskland. Samtidigt innehåller boken också en tro på mänskligheten och vår förmåga att bryta oss loss och skapa ett bättre samhälle. Detta på grund av vår ständiga strävan efter frihet och kärlek.
Förebilden till ”1984”
Ett intressant fakta om romanen är att den utkom före dystopiernas dystopibok ”1984”, skriven av George Orwell. Romanerna påminner mycket om varandra, och det finns de som framfört teorier om att Orwell lät sig inspireras av Boye och ”Kallocain” när han skrev sin berömda roman.
Aktuell och tankeväckande
I dagens digitala värld, där vi har närmast fulländade tekniska system och alla övervakar varandra genom fenomen som sociala medier, är ”Kallocain” hyperaktuell. Staten har idag större möjligheter än någonsin att övervaka oss medborgare och delar av den framtidsvision som målas upp i romanen har besannats. Den kinesiska staten och dess övervakningssystem över sina medborgare är det yttersta exemplet på detta. Övervakning förekommer dock i olika grader i mer eller mindre alla länder, om än inte i samma utsträckning.
En roman alla bör ha läst
”Kallocain” är helt enkelt en roman som alla bör ha läst. Det är en av de bästa svenska romanerna genom alla tider. Den håller inte bara en hög litterär nivå, utan är också intressant och lärorik. Du kommer att förstå både efterkrigstiden och vår samtid bättre. Språket är målande och intimt eftersom romanen är skriven i dagboksform. En klar 5:a av 5 i betyg.
Det är kuslig dystopi över ett polisiärt och militant övervakningssamhälle. En mörk framtidsvision över 2000-talet. Det råder ett auktoritärt styre där individen inte är fri utan tillhör staten. Inspirationen till berättelsen fann Boye i efterkrigstidens samhällsutveckling i Sovjetunionen och Tyskland. Samtidigt innehåller boken också en tro på mänskligheten och vår förmåga att bryta oss loss och skapa ett bättre samhälle. Detta på grund av vår ständiga strävan efter frihet och kärlek.
Förebilden till ”1984”
Ett intressant fakta om romanen är att den utkom före dystopiernas dystopibok ”1984”, skriven av George Orwell. Romanerna påminner mycket om varandra, och det finns de som framfört teorier om att Orwell lät sig inspireras av Boye och ”Kallocain” när han skrev sin berömda roman.
Aktuell och tankeväckande
I dagens digitala värld, där vi har närmast fulländade tekniska system och alla övervakar varandra genom fenomen som sociala medier, är ”Kallocain” hyperaktuell. Staten har idag större möjligheter än någonsin att övervaka oss medborgare och delar av den framtidsvision som målas upp i romanen har besannats. Den kinesiska staten och dess övervakningssystem över sina medborgare är det yttersta exemplet på detta. Övervakning förekommer dock i olika grader i mer eller mindre alla länder, om än inte i samma utsträckning.
En roman alla bör ha läst
”Kallocain” är helt enkelt en roman som alla bör ha läst. Det är en av de bästa svenska romanerna genom alla tider. Den håller inte bara en hög litterär nivå, utan är också intressant och lärorik. Du kommer att förstå både efterkrigstiden och vår samtid bättre. Språket är målande och intimt eftersom romanen är skriven i dagboksform. En klar 5:a av 5 i betyg.