Dotter saknad
Bok av Anna Jansson
I den lilla orten Hampetorp strax utanför Örebro bor familjen Bark. Vera Bark har ett giftermål runt hörnet, men på hennes möhippa försvinner hon. Hennes pappa kriminalinspektör Kristoffer Bark söker förtvivlat efter sin dotter i fem år, tyvärr utan resultat. Det är inte förrän en annan kvinna försvinner på samma plats som utredningen i fallet om Vera börjar få klarhet.
Anna Jansson som annars är känd för böckerna om Gotlandsbaserade polisen Maria Wern är tillbaka med en helt ny serie som utspelar sig i Örebro. Här möter läsaren polisen och utredaren Kristoffer Bark. Handlingen tar sin början i Hampetorp, inte långt ifrån Hjälmaren. Här går längs stranden Kristoffer Bark och letar efter sin dotter som fem år tidigare försvunnit ut på en båt under sin egen möhippa. Båten drog ut på Hjälmaren och har sedan dess inte setts till, inte heller dottern har varit synlig. Dottern Veras bäste vän hittas i samband med försvinnandet drunknad och fler försvinnanden sker. Man tar för givet att Vera också drunknat men det är en förklaring som varken Kristoffer eller Veras mor tror på.
När Vera försvunnit blir det såklart så att Kristoffer Bark inte får arbeta med sin dotters försvinnande, han får med andra ord bedriva sina efterspaningar privat. Men när en ny flicka plötsligt försvinner och en ny chef som inte känner till fallet om Vera tar över polisstationen ser Bark sin chans. Flickan som försvinner är en undersköterska och inte helt olik Vera. Under arbetets gång upptäcker Bark att det finns ännu fler likheter än vad han först trott mellan de två försvinnandena.
Det är inte helt enkelt för Bark att utreda saken. Självklart får han under arbetet en hel del personliga känslor och det finns en del livsfarliga vanföreställningar som både han och Veras mamma drabbas av under utredningens gång. Men vad är det egentligen som har hänt Vera och de andra?
Vad jag tycker om boken
Är man van att läsa böckerna om Maria Wern möter man inte riktigt samma stämning här. Som läsare luras man lite grann under handlingens gång och slutet är inte det man förväntar sig. Boken innehåller en del övernaturliga upplevelser och det förekommer personer som inte mår helt bra rent psykiskt. Om man inte gillar sådant kan boken vara lite av en besvikelse. Jag tycker dock att de här sakerna förekommer i en relativt lagom dos och boken känns som en riktig deckare. Den ska dock inte jämföras med böckerna om Maria Wern utan man bör läsa den och se på den som en helt egen bokserie, vilket är just vad den är.
Boken är inte lika spännande som böckerna om den Gotlandsbaserade Maria Wern och det hela blir inte heller lika skrämmande som vanligt men boken är läsvärd, absolut.
När Vera försvunnit blir det såklart så att Kristoffer Bark inte får arbeta med sin dotters försvinnande, han får med andra ord bedriva sina efterspaningar privat. Men när en ny flicka plötsligt försvinner och en ny chef som inte känner till fallet om Vera tar över polisstationen ser Bark sin chans. Flickan som försvinner är en undersköterska och inte helt olik Vera. Under arbetets gång upptäcker Bark att det finns ännu fler likheter än vad han först trott mellan de två försvinnandena.
Det är inte helt enkelt för Bark att utreda saken. Självklart får han under arbetet en hel del personliga känslor och det finns en del livsfarliga vanföreställningar som både han och Veras mamma drabbas av under utredningens gång. Men vad är det egentligen som har hänt Vera och de andra?
Vad jag tycker om boken
Är man van att läsa böckerna om Maria Wern möter man inte riktigt samma stämning här. Som läsare luras man lite grann under handlingens gång och slutet är inte det man förväntar sig. Boken innehåller en del övernaturliga upplevelser och det förekommer personer som inte mår helt bra rent psykiskt. Om man inte gillar sådant kan boken vara lite av en besvikelse. Jag tycker dock att de här sakerna förekommer i en relativt lagom dos och boken känns som en riktig deckare. Den ska dock inte jämföras med böckerna om Maria Wern utan man bör läsa den och se på den som en helt egen bokserie, vilket är just vad den är.
Boken är inte lika spännande som böckerna om den Gotlandsbaserade Maria Wern och det hela blir inte heller lika skrämmande som vanligt men boken är läsvärd, absolut.