3096 dagar

Detta är en självbiografisk bok om den östtyska, tioåriga flickan Natascha Kampusch. Hon berättar väldigt känslosamt hur hon en dag 1998, på väg till skolan blir kidnappad. Oturligt nog är detta även den första gången hon ska gå dit ensam. Hittills hade hennes mamma alltid kört henne. Det allra värsta är att Natascha och hennes mamma hade bråkat direkt innan hon gick iväg, och därför sa hon inte ens hej då till henne. Hon ser att det står en vit skåpbil parkerad en bit från skolan och att en man står bredvid den. Hon känner sig något orolig eftersom de har tagit upp övergrepp i skolan. Läraren har sagt att man absolut inte ska följa med någon man inte känner, och att de ofta brukar locka med godis eller att de visa upp en liten hundvalp.

Natascha tittar lite extra på mannen men tycker inte att han ser särskilt farlig ut, och därför bestämmer hon sig för att passera honom. Men när hon precis har gått förbi honom, känner hon att mannen greppar tag i hennes midja och därefter är hon inslängd i skåpbilen. I kidnapparens hus får hon bo i en liten vrå på omkring 11,5 kubikmeter. Där får Natascha traska omkring om dagarna precis som ett fängslat djur i en bur. I början får hon godis, presenter och även mat av sin kidnappare, Wolfgang Priklopis. Men ganska snart påbörjar han en misshandel av henne. Senare får hon tillbringa mer och mer tid i Priklopils hus. Han tar även med henne på olika utflykter i sin bil. Efter sju år i fångenskap kommer den dagen när...

En mycket intressant självbiografi om Natascha Kampusch som nog många i flera länder känner till.
Hennes kidnappning var mycket uppmärksammad i svensk media, särskilt efter den intervju hon gjorde i tv direkt efter den lyckade flykten. Hon tar upp det kända begreppet Stockholmssyndromet och hur du som kidnappad på något sätt tvingas bli vän med förövaren för att överleva.