Himmelstrand

Det verkar som att det återigen blir en vanlig dag på Saluddens camping när människorna vaknar upp. Gräset är lika grönt som alltid och himlen blå. Samtidigt är det någonting som är helt fel. Det som fanns igår, grillar, vin, myggor och så vidare är helt borta. Sjön som de brukar bara i, campingen och ja, till och med solen är som bortblåst. Det som finns kvar är ett gräsfält, åtta vuxna, två barn, deras fyra bilar med tillhörande husvagn samt en katt och en hund.

Personerna som är kvar börjar inse att någonting som de kanske aldrig kommer förstå har inträffat under natten och att det är allvarligt. Tillsammans försöker de komma på hur de skall ta sig från denna plats, men hur? Plötsligt så går ett telefonsamtal fram till en av mobiltelefonerna och radion börjar spela. Det dyker upp skrämmande och märkliga figurer som tillhör de vuxnas traumatiska upplevelser och minnen. Himlen mörknar och regnet som kommer är inte ett vanligt regn, nu har mardrömmen börjat på riktigt.

Ajvide lyckas skildra den vanliga människans absurda, tragiska men också modiga sida på ett enkelt men intressant sätt. Det finns många kusligheter med denna bok, karaktärerna och att aldrig veta vad som befinner sig runt hörnet kan nästan lamslå läsaren. De olika karaktärernas prövningar som vi får följa är nästan som bibliska, människornas gruppdynamik och gemenskap, men också icke-gemenskap beskrivs på ett ibland nästan komisk men också mycket allvarligt sätt. Kärleken får också plats när det kommer till hur man vill fortsätta relationerna för men även hur man vill att de skall se ut. En bok om gemenskap, att ibland tvingas att välja mellan gott och ont men även om man vill ta del av gemenskapen eller inte. En läsvärd bok som initialt är lite svår att ta sig in i men håll i den och fortsätt läs för att få ta del av AJvides fantastiska värld.