Flickan som inte fick finnas
Bok av Ethel G. Ericsson
En biografisk skildring av en uppväxt i en fattig och dysfunktionell familj i norra Sverige. Ethels mamma lider av psykisk sjukdom och pendlar mellan att vara hennes förtrogna till att slå och förnedra. Hennes pappa är kärleksfull men alkoholiserad. Ethel själv drömmer om ett liv bortom den lilla byn men att ta sig därifrån verkar omöjligt.
Ethels mamma ville aldrig ha Ethel. Det gör hon klart tidigt för den lilla flickan. Ethels pappa är kärleksfull och varm men jobbar mycket och är borta hela veckorna. När föräldrarna ses på helgerna blir det slagsmål, bråk och fylleri. Mitt i allt detta finns den älskade sonen och lillasystern som aldrig borde ha blivit till. Den äldre brodern flyr till fotbollen och sina vänner medan Ethel blir utanför och mobbad i skolan på grund av sin psykiskt sjuka mamma och det faktum att familjen är fattig.
Boken är en biografi som skildrar både en smärtsam uppväxt och vuxenlivets revansch. Samtidigt lämnar den mycket att önska berättarmässigt. Ofta känns texten uppenbart hafsigt skriven. Det bidrar till bokens ärlighet men efter några kapitels läsning är det svårt att inte hänga upp sig på klyschor och dålig meningsbyggnad. Det här är en bok som skulle ha tjänat mycket på att få en bättre korrekturläsning. Berättelsen i sig är väl värd att skildra, det är sällan ett barns perspektiv på psykisk sjukdom, fattigdom och alkoholmissbruk skildras på ett så trovärdigt sätt. Det är ofta smärtsam läsning som berättar mycket om utanförskap och hur utsatta barn blir lätta måltavlor för mobbare i ett samhälle där vare sig sjukvård eller socialtjänst tar sitt ansvar för att hjälpa barnen och föräldrarna. Det är också en skildring av klassamhället och livet för dem som befinner sig allra längst ner i hierarkin.
Boken är en biografi som skildrar både en smärtsam uppväxt och vuxenlivets revansch. Samtidigt lämnar den mycket att önska berättarmässigt. Ofta känns texten uppenbart hafsigt skriven. Det bidrar till bokens ärlighet men efter några kapitels läsning är det svårt att inte hänga upp sig på klyschor och dålig meningsbyggnad. Det här är en bok som skulle ha tjänat mycket på att få en bättre korrekturläsning. Berättelsen i sig är väl värd att skildra, det är sällan ett barns perspektiv på psykisk sjukdom, fattigdom och alkoholmissbruk skildras på ett så trovärdigt sätt. Det är ofta smärtsam läsning som berättar mycket om utanförskap och hur utsatta barn blir lätta måltavlor för mobbare i ett samhälle där vare sig sjukvård eller socialtjänst tar sitt ansvar för att hjälpa barnen och föräldrarna. Det är också en skildring av klassamhället och livet för dem som befinner sig allra längst ner i hierarkin.