En droppe midnatt
Bok av Jason Timbuktu Diakité
Det här är en lättillgänglig självbiografi av radioprataren och musikartisten Jason "Timbuktu" Diakité. Berättelsen försöker beskriva utanförskap och identitet genom en släkthistoria över tre generationer.
Boken tar sin utgångspunkt i de olika beslut och öden som format främst Diakités och hans pappas liv. Genom att söka sina rötter försöker Diakité lära känna sig själv.
I sin kortfattade, men kärnfulla, självbiografi funderar rapparen och radioprataren Jason "Timbuktu" Diakité över flera stora, och svåra, frågor. I boken berättar han om sin familjs släkthistoria alltsedan sin farfars tid i rashatets sydstater i USA. Berättelsen fortsätter med hans egen faders klassresa och flykt undan intoleransen till sina egna framgångar och tillkortakommanden som en mörkhyad skåning i dagens allt mer främlingsfientliga Sverige. I biografin framträder konturerna av en angelägen verklighet som borde beröra allt fler läsare.
Diakités släktkrönika behandlar svåra frågor som allt fler människor kommer att behöva brottas med i spåren av flyktingvågor, emigration och gränslösa kärleksrelationer. Hur påverkas man av sin hudfärg som på samma gång särskiljer en från mängden men samtidigt inte definierar vem man är? Vad gör att en ung människa kan känna sig hemma och trygg, både i sin kropp och kultur såväl som i sitt bostadsområde? Diakité brottas med begrepp som utanförskap, tillhörighet och identitet, både när han tänker tillbaks på sin egen uppväxt och vid de resor han gör till dagens USA för att finna sina rötter.
Som en röd tråd genom Diakités berättelse löper musiken. Han beskriver både sin egen väg till rappen och talar om sin pappas och farfars musik, vari ligger rötterna till hans egna eklektiska musikstil. Ytterligare ett tema i självbiografin kan sägas utgöras av uppbrott och smärta. I det långa perspektivet ekar självklart stölden av de svarta från Afrika, självständighetskampen inom medborgarrättsrörelsen och Diakités egen släkts olika strategier för att komma till rätta med sekler av slaveri, förtryck och orättvisor.
Jason Diakité skriver på ett lättillgängligt och omedelbart sätt. Det okomplicerade språket flyter på och den korta biografin klaras lätt av på ett par timmar. Efter att man stängt pärmarna har man dock fått mycket att fundera på i flera dagar. Jag tycker att boken utgör en viktig röst i dagens mångkulturella Sverige. Den kan med fördel läsas av alla, men borde särskilt läsas av elever i grundskolan och gymnasiet, deras lärare samt politiker från höger till vänster på alla nivåer i samhället. Boken kommer inte med några pekpinnar men ger läsaren mycket att reflektera över. Som alla bra böcker ger "En droppe midnatt" läsaren vidgade vyer och djupare förståelse.
Diakités släktkrönika behandlar svåra frågor som allt fler människor kommer att behöva brottas med i spåren av flyktingvågor, emigration och gränslösa kärleksrelationer. Hur påverkas man av sin hudfärg som på samma gång särskiljer en från mängden men samtidigt inte definierar vem man är? Vad gör att en ung människa kan känna sig hemma och trygg, både i sin kropp och kultur såväl som i sitt bostadsområde? Diakité brottas med begrepp som utanförskap, tillhörighet och identitet, både när han tänker tillbaks på sin egen uppväxt och vid de resor han gör till dagens USA för att finna sina rötter.
Som en röd tråd genom Diakités berättelse löper musiken. Han beskriver både sin egen väg till rappen och talar om sin pappas och farfars musik, vari ligger rötterna till hans egna eklektiska musikstil. Ytterligare ett tema i självbiografin kan sägas utgöras av uppbrott och smärta. I det långa perspektivet ekar självklart stölden av de svarta från Afrika, självständighetskampen inom medborgarrättsrörelsen och Diakités egen släkts olika strategier för att komma till rätta med sekler av slaveri, förtryck och orättvisor.
Jason Diakité skriver på ett lättillgängligt och omedelbart sätt. Det okomplicerade språket flyter på och den korta biografin klaras lätt av på ett par timmar. Efter att man stängt pärmarna har man dock fått mycket att fundera på i flera dagar. Jag tycker att boken utgör en viktig röst i dagens mångkulturella Sverige. Den kan med fördel läsas av alla, men borde särskilt läsas av elever i grundskolan och gymnasiet, deras lärare samt politiker från höger till vänster på alla nivåer i samhället. Boken kommer inte med några pekpinnar men ger läsaren mycket att reflektera över. Som alla bra böcker ger "En droppe midnatt" läsaren vidgade vyer och djupare förståelse.