So sad today : personliga essäer
Bok av Melissa Broder
"So sad today" är en fördjupning av Twitterkontot @sosadtoday som startades 2012 av Melissa Broder. Med svart humor, korta och brutala meningar och stor skärpa beskriver Broder ärligt ett liv fyllt av panikångest, knark, dålig självkänsla och destruktiva sexuella relationer. Den beskriver ett sökande efter mening i en tillvaro som aldrig ter sig meningsfull.
Den amerikanska författaren Melissa Broder startade 2012 ett anonymt twitterkonto. På kontot @sosadtoday uttryckte hon sina allra mörkaste och hemskaste känslor. Kontot fick snabbt många följare och blev både omtyckt och omtalat. Broder själv säger att hon startade kontot för att ha någonstans att ventilera när hennes känslor av panik och ångest blev alldeles för starka.
Essäsamlingen "So sad today" är en förlängning av de korta texterna på Twitterkontot. I boken utvecklar Broder de berättelser som ligger bakom många av tweetsen. Precis som i sina tweets är hon ärlig, rak och ibland brutal i sitt skrivande. Hon berättar om avgrundsdjupa ångestperioder och livsleda med en svart humor och ironisk självdistans. Mycket handlar om sex, droger och åldersnojor. Texterna är ofta väldigt obekväma att läsa och efter ett tag griper känslan av sorgsenhet tag i läsaren - hur kan ett liv vara så fyllt av mörker?
Det är sällan en kvinnlig författare skriver på ett så brutalt sätt om sökandet efter mening i en meningslös tillvaro. I grunden tycker jag om ärligheten men jag har svårt för ältandet. För det självömkande och ångestfyllda som sipprar ut i varje bokstav. Inte ens humorn kan sudda bort känslan av meningslöshet!
Essäsamlingen "So sad today" är en förlängning av de korta texterna på Twitterkontot. I boken utvecklar Broder de berättelser som ligger bakom många av tweetsen. Precis som i sina tweets är hon ärlig, rak och ibland brutal i sitt skrivande. Hon berättar om avgrundsdjupa ångestperioder och livsleda med en svart humor och ironisk självdistans. Mycket handlar om sex, droger och åldersnojor. Texterna är ofta väldigt obekväma att läsa och efter ett tag griper känslan av sorgsenhet tag i läsaren - hur kan ett liv vara så fyllt av mörker?
Det är sällan en kvinnlig författare skriver på ett så brutalt sätt om sökandet efter mening i en meningslös tillvaro. I grunden tycker jag om ärligheten men jag har svårt för ältandet. För det självömkande och ångestfyllda som sipprar ut i varje bokstav. Inte ens humorn kan sudda bort känslan av meningslöshet!