Ondskan

Det här är den andra boken av Guillou som handlar om Erik Ponti, en karaktär som har för vana att dyka upp i Guillous böcker. I Ondskan är Erik Ponti en ung grabb som har en trasslig skolgång, inte minst för att hans despotiska far pryglar honom och hans mor vänder sig bort när det händer. För att få ordning på Erik skickas han iväg till ett internat, ett internat som blir ett rent helvete för den stackars förvirrade grabben.

Erik Ponti är Jan Guillous alter ego. Det märks tydligt om man har koll på vem Jan Guillou är och hans journalistiska gärning. Det märks också på det sätt som Erik gestaltas på i Ondskan. Det känns att vi kommer Eriks känslor nära. När han lider, lider jag som läsare. Förnedringen av det egna jaget när de systematiska slagen från faderns bälte känns brutalt realistisk. Utsattheten för gruppens grymheter på internatet, där ingen hjälp står att finna, gör att jag känner mig utsatt. Även om tiderna förändras, är känslan likadan för de barn som mobbas hårt även idag. Dit går tankarna när jag läser Ondskan. Barn kan verkligen plåga varandra. Det kan föräldrar också.