Djupa ro
Bok av Lisa Bjärbo
Ett gäng kompisar skyndar sig tillbaka till sin hemstad efter att ha fått nyheter om att Jonathan, en annan vän, hittats död. När de anländer inser de att allting är annorlunda, de hade alla lämnat staden och Jonathan för att fortsätta med sina liv. Nu måste de lära sig att leva med tomrummet efter sin väns bortgång.
Jag blev rekommenderad att läsa den här boken och till en början hade jag inga förväntningar. Efter några sidor var jag helt fast i handlingen och glad att ha blivit rekommenderad att läsa den. Vanligtvis väljer jag böcker som är spännande eller som ger mig glada känslor och eftersom Djupa Ro är en bok med relativt sorgsen handling blev jag förvånad över hur mycket jag tyckte om den.
Författaren Lisa Bjärbo har lyckats bra med att beskriva hur det kan se ut och kännas när man går igenom sorgen efter att ha förlorat en nära vän. Man får läsa om både agerande efter något så svårt har hänt och tankar vilket jag inte läst om tidigare. Något jag verkligen gillade med boken var att det fanns en hel del dialoger och kapitlen var inte jättelånga. Det kom också en del flashbacks om Jonathan då och då vilket gjorde att det var lättare att förstå sorgen vännerna går igenom eftersom man får läsa om hur mycket Jonathan betydde för vännerna.
Det enda jag saknade i boken var lite mer spänning, men det är kanske en smaksak, förutom det tycker jag verkligen att Djupa Ro är värd att läsa minst en gång.
Författaren Lisa Bjärbo har lyckats bra med att beskriva hur det kan se ut och kännas när man går igenom sorgen efter att ha förlorat en nära vän. Man får läsa om både agerande efter något så svårt har hänt och tankar vilket jag inte läst om tidigare. Något jag verkligen gillade med boken var att det fanns en hel del dialoger och kapitlen var inte jättelånga. Det kom också en del flashbacks om Jonathan då och då vilket gjorde att det var lättare att förstå sorgen vännerna går igenom eftersom man får läsa om hur mycket Jonathan betydde för vännerna.
Det enda jag saknade i boken var lite mer spänning, men det är kanske en smaksak, förutom det tycker jag verkligen att Djupa Ro är värd att läsa minst en gång.