Renoveringsobjekten
Bok av Eli Åhman Owetz
Susanne lämnar både sitt jobb och sitt äktenskap för att bryta ny mark. Hon väljer att starta eget som arkitekt och får ett spännande uppdrag i Roslagen där en konferensanläggning behöver renoveras. Men allteftersom arbetet fortskrider och hon lär känna grannarna i byn börjar hon tveka om uppdraget verkligen är rätt.
Jag har läst alla böcker som Eli skrivit och tycker väldigt mycket om hennes böcker. Renoveringsobjekten är en fristående fortsättning på Brevvännerna som släpptes förra året. I förra boken var det Malin och Erik som stod i fokus, i denna är det istället Eriks exfru Susanne. Susanne bor i Stockholm men får ett frilansuppdrag i lilla byn Grävinge i Roslagen och hon beger sig dit. Mån om att göra ett så bra jobb som möjligt och sen snabbt sticka tillbaka hem till Stockholm igen. Men under tiden i Grävinge kommer Susanne nära ortsborna och finner en fin gemenskap som håller samman byn.
Eli är en mästare på att skildra mysiga och levande miljöer på landsbygden. Miljöerna är alltid lika välbeskrivna och får mig att genast vilja åka till stället hon beskriver och Renoveringsobjekten är inget undantag. Jag gillar att vi får se gamla karaktärer från tidigare böcker skymta förbi i bakgrunden i böckerna och likaså det berömda trekaffet. Det är trevligt att få följa med på Susannes resa och se henne upptäcka andra sidor av sig själv. Jag fnissar åt författarens pricksäkra skildring av det lite finare folket som tror sig vara förmer än andra och som ser ner på alla andra i byn och helst vill ha bort dem därifrån, finns några likt dem här i vår by också. Berättelsen om Susanne fick mig helt fast och jag läste hela boken i en smäll. Det är en varm feelgoodroman som lämnar efter sig en härlig känsla och jag längtar redan efter nästa bok den författaren!
Eli är en mästare på att skildra mysiga och levande miljöer på landsbygden. Miljöerna är alltid lika välbeskrivna och får mig att genast vilja åka till stället hon beskriver och Renoveringsobjekten är inget undantag. Jag gillar att vi får se gamla karaktärer från tidigare böcker skymta förbi i bakgrunden i böckerna och likaså det berömda trekaffet. Det är trevligt att få följa med på Susannes resa och se henne upptäcka andra sidor av sig själv. Jag fnissar åt författarens pricksäkra skildring av det lite finare folket som tror sig vara förmer än andra och som ser ner på alla andra i byn och helst vill ha bort dem därifrån, finns några likt dem här i vår by också. Berättelsen om Susanne fick mig helt fast och jag läste hela boken i en smäll. Det är en varm feelgoodroman som lämnar efter sig en härlig känsla och jag längtar redan efter nästa bok den författaren!