Det sextonde året
The Grace Year
Bok av Kim Liggett
Tierney är sexton år. Hennes nådeår är på ingång. Tillsammans med byns andra jämnåriga flickor ska Tierney leva helt avskilt från allt, på en öde plats ute i den djupa skogen. När de återvänder ska de vara renade och redo för att gifta sig. Men att överleva i skogen är inte det svåraste, utan det är hotet från de andra flickorna och jägarna som vill sälja flickorna svart.
Det sextonde året är sitt mjuka utseende till trots en riktigt mörk berättelse om kvinnligt förtryck och klasskillnader samt den utsatthet som det kan leda till. Handlingen dryper av sorg, våld och längtan hela vägen fram till det bitterljuva slutet. Och det går bara inte att läsa den här boken utan att ta till sig av karaktärer som Tierney, Gertrude, Ryker, Michael och många fler. Jag blir berörd såväl fysiskt som psykiskt när jag läser om vad de unga flickorna får genomlida under sitt nådeår. Men det är inte bara mörker och ond bråd död utan det finns små glimtar av romantik, vänskap, familjeband och en viss flockgemenskap (på gott och ont). Jag vet att det är många som ogillade denna och framför allt inte förstår varför boken är glatt ljusrosa och jag kan bara säga att jag inte håller med, huruvida den är bra alltså, för jag tycker väldigt mycket om den men när det kommer till färgen så förstår jag inte heller hur färgvalet gick till.