Stormvarning

Adolfsson berättar med en oerhörd skärpa och ett suggestivt djup. Författarens skrivande genomsyras av ett gediget engagemang och en inlevelsefull närvaro. Adolfsson skriver inte, hon målar fram sina ord, vilket hon gör på ett fantastiskt fint sätt. Med författarens otroligt sprudlande fantasi och detaljsinne har hon komponerat en värld på ett fantastiskt snyggt sätt. Under läsandets gång är det som om man som läsare känner av den iskalla decemberblåsten som kryper in under skinnet, små droppar av saltstänk på kinden och doften av den välfylliga och aningen beska aromen från whiskyn. Det fiktiva blir så levande i Adolfssons händer att gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut för en stund.

Mordhistorien i sig är ganska ordinär och utmärker sig inte nämnvärt. Berättelsen går rätt sakta framåt innan alla pusselbitar läggs på plats, men det är en fröjd att få ta del av allt som händer runtomkring. Ibland bjuder den på en del överraskningar och rafflande spänning, särskilt mot slutet, däremot är det ingen actionfylld eller hårdkokt kriminalroman.

Med starka personligheter till karaktärer, vackra miljöbeskrivningar, intresseväckande intriger och dramatiska vändningar bjuder Adolfsson in till en värld som läsaren fängslas av. Författaren är som en svensk Ann Cleeves, bara snäppet vassare. .