Hör mig viska
Bok av Mons Kallentoft
Fristående uppföljare till Mons Kallentofts roman "Se mig falla". Tim Blanck har fått reda på att hans dotter kanske lever efter att ha varit försvunnen i exakt fem år. Han hade precis fått ro och trodde att han visste vad som hänt, men spår i en ny riktning har dykt upp. Spår som leder honom till Mallorca. Nu tänker Tim Blanck göra allt han kan för att hitta sin dotter.
Mons Kallentofts ”Hör mig viska ” är uppföljare till Se mig falla. Jag tror det är en fördel att ha läst del ett innan för att hänga med alla personer och platser men den kan också läsas separat.
Boken handlar om Tom Blanck en f.d polis som efter fem år fortfarande letar efter sin dotter Emme som försvann efter en kompisresa på Mallorca.
Efter tidigare misslyckanden får Tim upp ett nytt spår och lämnar hustru och nyfödd dotter i Stockholm för att intensifiera sitt letande i Palma. Sökandet leder till samarbete med såväl kriminella grupper som korrumperad polis och allmänt skumma individer. Det blir en hel del våld och man får följa Tim i allt mörkare sinnesstämning.
Jag tycker mycket om författarens speciella stil att skriva men har svårare med handlingen. Har svårt att förstå Tims nästan maniska besatthet i sitt sökande, att han lämnar sin lilla familj för att helt gå upp i sina spår. Kanske ska man förstå att Tim är så säker på att lyckas och att han upplever sig få meddelanden från Emme med att han blir sjuk av sorg och oro?
Kanske har jag som läsare svårt att ta till mig handlingen just nu under rådande samhällssituation?
Tre stjärnor av fem för språket och dispositionen i boken.
Boken handlar om Tom Blanck en f.d polis som efter fem år fortfarande letar efter sin dotter Emme som försvann efter en kompisresa på Mallorca.
Efter tidigare misslyckanden får Tim upp ett nytt spår och lämnar hustru och nyfödd dotter i Stockholm för att intensifiera sitt letande i Palma. Sökandet leder till samarbete med såväl kriminella grupper som korrumperad polis och allmänt skumma individer. Det blir en hel del våld och man får följa Tim i allt mörkare sinnesstämning.
Jag tycker mycket om författarens speciella stil att skriva men har svårare med handlingen. Har svårt att förstå Tims nästan maniska besatthet i sitt sökande, att han lämnar sin lilla familj för att helt gå upp i sina spår. Kanske ska man förstå att Tim är så säker på att lyckas och att han upplever sig få meddelanden från Emme med att han blir sjuk av sorg och oro?
Kanske har jag som läsare svårt att ta till mig handlingen just nu under rådande samhällssituation?
Tre stjärnor av fem för språket och dispositionen i boken.