Spegeln i rummet utanför
Bok av Stina Nilsson Bassell
Elsa har bevittnat ett brutalt mord och på grund av detta har hennes make och systerdotter avrättats. Nu sitter Elsa upp på hästryggen, utklädd till kille, i hopp om att undkomma den man som förföljer henne. Flera sekel senare reser Suset till Norra Finnö för att få en paus från sin make och den bråkiga tonårsdottern. Väl framme finner hon en skrivbok som förflyttar henne bakåt i tiden, till 1673.
Dåtid möter nutid och kvinnans kamp fortgår. Stina låter oss möta Elsa från 1600-talet som desperat flyr sin despotiske far. Utklädd till man flyr hon på sin häst genom ett kallt Sverige men med hjälp av starka kvinnor klarar hon sig undan och dag för dag kämpar hon för att nå sitt mål, byn Sanden.
Sommaren 2006 tillbringar kvinnan Suset sommaren i Sanden tillsammans med sin familj. Långa soliga, lata dagar i sommarparadiset störs av en butter make och en trotsig tonåring. I sin längtan att komma bort får Suset låna en gammal skrivbok av en äldre kvinna i byn, boken tar henne på en resa tillbaka till 1600-talet.
Elsas och Susets resa blir allt mer sammanlänkade ju längre in i boken man kommer och trots att det skiljer 400 år mellan händelserna så har mäns syn på kvinnor till viss del inte alls förändrats.
Efter en liten trög inledning för mig att komma in i boken så rinner sidorna iväg. Stina Nilsson Bassell målar upp en fantastisk värld beskriven med ett otroligt fint språk, det är nästan som att läsa poesi bitvis. Ibland är det faktiskt språket och inte berättelserna som trollbinder mig. Det sätt som hon beskriver miljön, naturen och människorna får mig att vilja vara där, det är nästan som man är där.
Historien om Elsa fångar mig utifrån ett historiskt perspektiv men det är nutiden och sommaren i Sanden som får mig att vilja ha mer. Det persongalleri som målas upp är helt otroligt och jag vill lära känna dessa människor än mer och höra deras historier berättas.
Sommaren 2006 tillbringar kvinnan Suset sommaren i Sanden tillsammans med sin familj. Långa soliga, lata dagar i sommarparadiset störs av en butter make och en trotsig tonåring. I sin längtan att komma bort får Suset låna en gammal skrivbok av en äldre kvinna i byn, boken tar henne på en resa tillbaka till 1600-talet.
Elsas och Susets resa blir allt mer sammanlänkade ju längre in i boken man kommer och trots att det skiljer 400 år mellan händelserna så har mäns syn på kvinnor till viss del inte alls förändrats.
Efter en liten trög inledning för mig att komma in i boken så rinner sidorna iväg. Stina Nilsson Bassell målar upp en fantastisk värld beskriven med ett otroligt fint språk, det är nästan som att läsa poesi bitvis. Ibland är det faktiskt språket och inte berättelserna som trollbinder mig. Det sätt som hon beskriver miljön, naturen och människorna får mig att vilja vara där, det är nästan som man är där.
Historien om Elsa fångar mig utifrån ett historiskt perspektiv men det är nutiden och sommaren i Sanden som får mig att vilja ha mer. Det persongalleri som målas upp är helt otroligt och jag vill lära känna dessa människor än mer och höra deras historier berättas.