Tistelhonung
Bok av Sara Paborn
Den här boken flätar samman två kvinnors öden. Sommaren 1955 har en 17-årig tjej vid namn Veronika sin allra första romans med en konststudent. 64 år senare åker den skandalomsusade relationscoachen Ebba till Bjärehalvön för att intervjua en gammal kvinna om livslång kärlek. Den äldre damen vill dock hellre berätta om sin ungdomsromans som försvann för många decennier sedan.
Tistelhonung är en av de nominerade böckerna till Årets bok 2020 och den har uppmärksammats en hel del på sociala medier. Jag har sett ett antal översvallande recensioner på boken, vilket gjort mig nyfiken på den samt gett mig en del förväntningar. Kanske var mina förväntningar lite för höga, för när jag läst ut boken är det med ett viss mått av besvikelse som jag slår igen den. Det är en trivsam roman i makligt tempo som berättas. Det är starka kvinnoöden och gammal kärlek som aldrig glömts och vi får följa Veronika år 1955 i Båstad när hon träffar Bo och ljuv kärlek uppstår. En romans som lämnar ett stort avtryck och som Veronika berättar om för journalisten Ebba år 2019 när de träffas för en intervju. Deras öden vävs ihop och blir till en fin enhet till slut. Berättelsen har egentligen alla förutsättningar för att bli en hit för mig, men ändå så blir den inte det. Jag blir inte berörd av berättelsen och jag känner heller inte med karaktärerna vare sig på ett positivt eller negativt sätt. Jag önskar att jag hade antingen tyckt om dem eller starkt ogillat dem för att känna lite mer. Nu blev det istället en helt okej läsupplevelse som tyvärr inte kommer stanna kvar hos mig efteråt. Men jag är ändå glad åt att jag har läst den och fått bilda mig en egen uppfattning!