Där livet är fullkomligt
Da dove la vita é perfetta
Bok av Silvia Avallone
Adele är sjutton år och bor i en förort till Bologna i Italien. När hon blir gravid med sin något kriminelle pojkvän Manuel måste hon fatta ett svårt beslut. Kan hon, tillsammans med barnet, ta sig bort från höghuset i stadens förort? I Bologna hoppas samtidigt akademikerna Dora och Fabio på att få adoptera ett barn.
Det här är en ganska ointressant historia som inte alls fångade mitt intresse. Författarinnan stil gör boken väldigt rörig. Varje kapitel börjar med handling, sen får man veta var de är och vilka personer som är där. Särskilt i början är det rörigt eftersom man inte får veta vilka relationer de olika personerna har till varandra. Det gör att det blir väldigt svårt att komma in i boken inledningsvis. När man väl lärt sig vilka personer som figurerar i boken besvärar det inte lika mycket.
Historien är en rörig mix på temat "sociala klyftor". Adele är 17 år och gravid, hon bor i det fattiga höghusområdet utanför stan där var alla pappor är frånvarande. I de fina kvarteren bor ett rikt par som inte kan få barn i en stel miljö med designade möbler i en relation där känslorna verkar ha tagit slut. De bor i samma stad och i en rad osannolika tillfälligheter korsas deras vägar utan att de själva vet om det.
Alla karaktärer är ganska ointressanta, och jag förstår aldrig varför folk gör som de gör, och det händer ingenting intressant i hela boken. Författarinnan vill väl visa på sociala klyftor men alla karaktärer blir istället som karikatyrer av sig själva, onyanserade och ointressanta.
Historien är en rörig mix på temat "sociala klyftor". Adele är 17 år och gravid, hon bor i det fattiga höghusområdet utanför stan där var alla pappor är frånvarande. I de fina kvarteren bor ett rikt par som inte kan få barn i en stel miljö med designade möbler i en relation där känslorna verkar ha tagit slut. De bor i samma stad och i en rad osannolika tillfälligheter korsas deras vägar utan att de själva vet om det.
Alla karaktärer är ganska ointressanta, och jag förstår aldrig varför folk gör som de gör, och det händer ingenting intressant i hela boken. Författarinnan vill väl visa på sociala klyftor men alla karaktärer blir istället som karikatyrer av sig själva, onyanserade och ointressanta.