Svärmodern

Åsa har som ensamstående mamma fostrat sonen Andreas och de står varandra nära. I bakgrunden finns en pappa som flyttat till Danmark och skaffat en ny familj. Åsa upplever sig ha haft en fin relation till Andreas tidigare flickvän Heidi. Men sen blir Josefin och Andreas ett par och tillvaron blir inte sig lik. Josefin är dessutom dotter till Åsas vänner, så när svärmodern och svärdotterns relation börjar skava, blir följderna större än så. Åsa trampar i klaveret och gör saker hon inte borde gjort och en dag står hon där med en relation som är satt på paus och ett barnbarn hon inte får träffa.
Moa berättar än en gång en relationshistoria som fångar och sätter fingret på hur svårt det här med relationer kan vara, kanske särskilt till dem som står oss närmast. Historien berättas här ur alla huvudpersonernas perspektiv, vilket är ett extra plus. Jag tyckte mycket om denna bok och rekommenderar hela Moa Herngrens författarskap för den som inte läst henne tidigare.