Lilla fröken Grenadin
Bok av Vilda Rosenblad
"Kunskaperna om Paris är levande, djupa och äkta. Minnen och drömmar vävs samman i en frisk tidsskildring fylld av dofter och ljud ... Här finns en stark närvarokänsla i skildringen av kvarterslivets Paris, utan att man behöver ha varit på plats." Ölandsbladet
"Berättelsen förs fram på en lättsam och effektiv prosa ... Med osentimentalt allvar beskrivs också 12-åringens värld på ett mycket övertygande och igenkännande sätt. "Lilla fröken Grenadin" utvecklas, efterhand som läsningen fortskrider, till en lättillgänglig bladvändare." Ystads Allehanda
"Lysande, charmig & välskriven!" Bokbloggen Jennies Boklista
Elvira Ljungs pappa är död. Hon är tolv, snart tretton, och har flyttat till Paris med sin mamma och styvfar Guillaume. Hon ägnar sin fritid åt att spela teater, se på film med sin bästa vän Delphine och läsa Stephen King - böcker som hon köper hos den mystiska bokhandlaren Béatrice. Hon skriver brev till Arnold Schwarzenegger, besöker kyrkan i smyg för att komma närmare sin ateistiske pappa och en dag kommer hon alldeles säkert att bli nästa Ingrid Bergman.
Ulrika Lundin är Elviras mamma. På nätterna dricker hon och Guillaume vin och pratar om sånt som inte gör ont. De vet båda vad det betyder att sörja sin älskade. Men är han rätt man för henne, fjorton år äldre och tveksam till fler barn? Hennes barnlängtan är drabbande men samtidigt vet hon att hon inte kan flytta runt Elvira hur som helst i tillvaron. Och så är det det där med grannarna
Lilla fröken Grenadin är en bohemisk och charmig roman om en mor och en dotter. Men också om vänskap, familjerelationer, och både bristande och begynnande sexualitet i ett nittiotals-Paris där omvärlden beter sig alltmer osäkert. Det är första delen i en serie om Ulrika och Elvira.
Vilda Rosenblad bor tillsammans med man och fem barn i en av Österlens mindre pittoreska byar. Hon har lämnat sina dagar som hotelldirektör och raw food-kock bakom sig och tillbringar numera sin tid med att odla brysselkål i familjens skogsträdgård, att skriva romaner och att lära barn och ungdomar att uppskatta konst.
Att läsa boken Lilla Fröken Grenadin är som att läsa spridda dagboksanteckningar, brev och tankar skrivna av två kvinnor. En medelålders kvinna som med sin dotter flyttar till Paris för att komma undan sorgen över sin makes självmord. Desperat försöker Ulrika finna sig tillrätta i en ny stad och kämpar för att vara en bra mor, hitta kärleken, skapa en ny familj och komma över det som var. Hennes dotter Elvira har sina kamper att bekämpa. Det är inte lätt att flytta till ett nytt land och ny stad när man förlorat sin far. Det är inte lätt att vara hälften barn och hälften tonåring när känslorna slår amok. Hon söker desperat efter ett fotfäste i tillvaron och försöker att stå på egna ben men det är inte så lätt när man bara är 12 år gammal.
Boken är lättläst om man bortser ifrån de franska ord och uttryck som i alla fall jag har lite svårt med men jag tror jag förstår andemeningen i alla fall. Ju mer man läser desto mer involverad blir man i Ulrikas och Elviras vardag och liv. Författaren beskriver Elviras tonårs-tankar och känslor på ett nästan magiskt sätt. Det är som man är tillbaka i sin egen tonårstid och riktigt känner hur jobbigt livet kunde te sig med vänner, killar och relationen till mamma. Sedan skadar det ju inte att boken utspelar sig i en tidsepok där man själv nästan var tonåring och det är hög igenkänningsfaktor på musik, filmer tidningar.
Det som jag blir allra mest förtjust i den här boken är breven till Kära Schwarzy som återkommer regelbundet. Det tog ett tag innan jag begrep vem han var men det gjorde det nästan ännu bättre när femöringen till slut trillade ner.
Boken är lättläst om man bortser ifrån de franska ord och uttryck som i alla fall jag har lite svårt med men jag tror jag förstår andemeningen i alla fall. Ju mer man läser desto mer involverad blir man i Ulrikas och Elviras vardag och liv. Författaren beskriver Elviras tonårs-tankar och känslor på ett nästan magiskt sätt. Det är som man är tillbaka i sin egen tonårstid och riktigt känner hur jobbigt livet kunde te sig med vänner, killar och relationen till mamma. Sedan skadar det ju inte att boken utspelar sig i en tidsepok där man själv nästan var tonåring och det är hög igenkänningsfaktor på musik, filmer tidningar.
Det som jag blir allra mest förtjust i den här boken är breven till Kära Schwarzy som återkommer regelbundet. Det tog ett tag innan jag begrep vem han var men det gjorde det nästan ännu bättre när femöringen till slut trillade ner.