Svärmodern
Bok av Moa Herngren
Åsa uppfostrade sin son på egen hand och har alltid haft en väldigt nära relation till honom. Men allt förändras när sonen möter en kvinna som blir gravid efter en mycket kort tid. Åsa försöker få en bra relation till den nya svärdottern, men allt hon gör tas emot på fel sätt.
Wow en feelgoodbok tänkte jag när jag öppnade bokposten från Norstedtsförlag och Moa Herngren.
Men ack så fel jag hade. Den här är allt annat en feelgood men så himla bra.
I den här berättelsen åker jag bergochdalbana, det är känslor hit och känslor dit. ibland har jag full förståelse och känner full empati för Åsa, svärmodern, för att i nästa kapitel undra från vilken planet hon kommer och snabbt går jag över till att ta parti för Andreas.
JA, så här håller det på, fram och tillbaka, snacka om att jag känner mig velig och inkonsekvent i mitt sätt att tänka och döma.
Ibland måste jag stanna upp och fundera...jag är själv svärmor gånger 2 men jag är mormor...är det skillnad? Har man större rättigheter som mormor...
Jag har ju dessutom haft en svärmor som jag tyckte väldigt mycket om, men vad tyckte hon egentligen om mig...Fast innerst inne vet jag ju, vi hade en jättefin relation.
Vid vissa tillfällen när jag läser får jag nästan panik, TÄNK OM...tänk om det hade varit jag...NEJ, vill inte ens fortsätta den tanken. Att inte få träffa sina fyra barnbarn. Det skulle vara jordens undergång.
Från början är språket rappt och tempot högt men sedan någonstans i mitten så tappar den tempo och där ska alla olika karaktärer analyseras och allas version ska noggrant redovisas. Där tappade jag fokus lite och jag tycker nog att vissa bitar hade kunnat kortas ner lite utan att tappa i handlingen.
Trots den känslan tycker jag att Svärmodern är en superbra bok som engagerade mig oerhört mycket. Jag har skrattat, blivit förbannad och bytt sida flera gånger. Den rekommenderas till alla som intresserar sig för relationer och till oss far och mormödrar.
Den är otroligt bra skriven, den har hög igenkänningsfaktor, den är oförutsägbar, och den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. En bok som väcker tankar, ångest empati och förundran.
Moa Herngren berättar denna historia med bravur och skildringen känns mycket äkta och trovärdig. Jag har fått en ny favoritförfattare och ska givetvis läsa hennes tidigare böcker.
Tack Norstedts förlag och Moa för att jag fick läsa den här fantastiska boken.
Men ack så fel jag hade. Den här är allt annat en feelgood men så himla bra.
I den här berättelsen åker jag bergochdalbana, det är känslor hit och känslor dit. ibland har jag full förståelse och känner full empati för Åsa, svärmodern, för att i nästa kapitel undra från vilken planet hon kommer och snabbt går jag över till att ta parti för Andreas.
JA, så här håller det på, fram och tillbaka, snacka om att jag känner mig velig och inkonsekvent i mitt sätt att tänka och döma.
Ibland måste jag stanna upp och fundera...jag är själv svärmor gånger 2 men jag är mormor...är det skillnad? Har man större rättigheter som mormor...
Jag har ju dessutom haft en svärmor som jag tyckte väldigt mycket om, men vad tyckte hon egentligen om mig...Fast innerst inne vet jag ju, vi hade en jättefin relation.
Vid vissa tillfällen när jag läser får jag nästan panik, TÄNK OM...tänk om det hade varit jag...NEJ, vill inte ens fortsätta den tanken. Att inte få träffa sina fyra barnbarn. Det skulle vara jordens undergång.
Från början är språket rappt och tempot högt men sedan någonstans i mitten så tappar den tempo och där ska alla olika karaktärer analyseras och allas version ska noggrant redovisas. Där tappade jag fokus lite och jag tycker nog att vissa bitar hade kunnat kortas ner lite utan att tappa i handlingen.
Trots den känslan tycker jag att Svärmodern är en superbra bok som engagerade mig oerhört mycket. Jag har skrattat, blivit förbannad och bytt sida flera gånger. Den rekommenderas till alla som intresserar sig för relationer och till oss far och mormödrar.
Den är otroligt bra skriven, den har hög igenkänningsfaktor, den är oförutsägbar, och den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. En bok som väcker tankar, ångest empati och förundran.
Moa Herngren berättar denna historia med bravur och skildringen känns mycket äkta och trovärdig. Jag har fått en ny favoritförfattare och ska givetvis läsa hennes tidigare böcker.
Tack Norstedts förlag och Moa för att jag fick läsa den här fantastiska boken.