Vuxna människor
Voksne mennesker
Bok av Marie Aubert
Ida trivs med livet och jobbet som arkitekt. Ändå har den biologiska klockan börjat göra sig påmind allt mer och Ida börjar fundera på hur hon ska lösa det. Samtidigt ska hon försöka glädjas åt sin lillasysters familjeliv och försöka dölja sin avundsjuka. Det är inte alltid så lätt med familjerelationer.
Ida är på väg till sin familjs sommarstuga. De ska samlas för att fira sin mammas 65-årsdag och njuta av sommaren tillsammans. Men väl i stugan tillsammans med sin lillasyster Marthe blir Ida väl medveten om allt hon inte har men som hennes syster har. När Marthe berättar att hon och sambon Kristoffer äntligen är med barn så rinner den redan fulla bägaren över. Det finns inte längre mycket plats kvar åt att njuta men dessvärre mer plats åt avundsjuka och självömkan.
-
Alltså, AJ aj aj... var det bara jag som hade ont i magen och blev upprörd när jag läste denna? Tyckte att det bara var ett endaste mörker och familjerelationer som inte gör annat än skaver och att alla var elaka, barnsliga och självupptagna. Två systrar som aldrig kommer att bli vuxna människor i deras relation och en mamma som bara förstärker deras roller. Jag gillar boken, ville inte sluta läsa, den är fängslande och jag beundrar Maries sätt att skriva på för hon lyckas VERKLIGEN med att beröra - det är smärtsamt och jobbigt att läsa när systrarna trycker på varandras ömmaste punkter. Men hade kanske önskat mig en glimt av något som var bra, något litet bara för det känns nästan för tungt för min smak eller i alla fall just nu i dessa tider.
-
Alltså, AJ aj aj... var det bara jag som hade ont i magen och blev upprörd när jag läste denna? Tyckte att det bara var ett endaste mörker och familjerelationer som inte gör annat än skaver och att alla var elaka, barnsliga och självupptagna. Två systrar som aldrig kommer att bli vuxna människor i deras relation och en mamma som bara förstärker deras roller. Jag gillar boken, ville inte sluta läsa, den är fängslande och jag beundrar Maries sätt att skriva på för hon lyckas VERKLIGEN med att beröra - det är smärtsamt och jobbigt att läsa när systrarna trycker på varandras ömmaste punkter. Men hade kanske önskat mig en glimt av något som var bra, något litet bara för det känns nästan för tungt för min smak eller i alla fall just nu i dessa tider.