Tistelhonung
Bok av Sara Paborn
Den här boken flätar samman två kvinnors öden. Sommaren 1955 har en 17-årig tjej vid namn Veronika sin allra första romans med en konststudent. 64 år senare åker den skandalomsusade relationscoachen Ebba till Bjärehalvön för att intervjua en gammal kvinna om livslång kärlek. Den äldre damen vill dock hellre berätta om sin ungdomsromans som försvann för många decennier sedan.
Sommaren 1955 invaderas pensionat Miramar nära Båstad av bin. Ingen vet var de kommer ifrån, men de är överallt och man hör deras monotona surrande mest hela tiden. Sjuttonåriga Veronika har sitt livs första romans med konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet efter att ha fått ett stipendium. Han ska under tre sommarveckor göra en skulptur till Laholm som gör en storsatsning på offentlig konst.
Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på botten efter en skandal, där hon bedragit och övergivit sin man och sedan själv blivit övergiven. Hon, som i många år levt på att föreläsa om lyckade relationer, får nu försöka försörja sig på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek, men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann. Det kanske inte är den långa kärleken som är den stora kärleken? Kvinnornas öden flätas ihop, och långsamt växer en vänskap över generationerna fram.
Jag gillar skildringen av det mysiga lilla pensionatet med stamgästerna som återkommer år efter år, stamgäster med vitt skilda personligheter och egenheter. Det är en härlig roman om kärlek, minnen, nostalgi, relationer, vänskap, konst, en svunnen tid och mycket mera.
Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på botten efter en skandal, där hon bedragit och övergivit sin man och sedan själv blivit övergiven. Hon, som i många år levt på att föreläsa om lyckade relationer, får nu försöka försörja sig på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek, men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann. Det kanske inte är den långa kärleken som är den stora kärleken? Kvinnornas öden flätas ihop, och långsamt växer en vänskap över generationerna fram.
Jag gillar skildringen av det mysiga lilla pensionatet med stamgästerna som återkommer år efter år, stamgäster med vitt skilda personligheter och egenheter. Det är en härlig roman om kärlek, minnen, nostalgi, relationer, vänskap, konst, en svunnen tid och mycket mera.