Svärmodern
Bok av Moa Herngren
Åsa uppfostrade sin son på egen hand och har alltid haft en väldigt nära relation till honom. Men allt förändras när sonen möter en kvinna som blir gravid efter en mycket kort tid. Åsa försöker få en bra relation till den nya svärdottern, men allt hon gör tas emot på fel sätt.
Det har alltid varit Åsa och hennes son Andreas, bara de två i alla år. Som ensamstående mamma och ensambarn har de kommit varandra väldigt nära. En dag presenterar Andreas sin flickvän för Åsa, en flickvän som ska visa sig vara lite knepig - vad Åsa än gör så verkar hon aldrig vilja tycka om sin svärmor. Att bli omtyckt av sin nya svärdotter är viktigt fast det ska visa sig bli en svår match och ännu svårare blir det när Åsa en dag går lite över gränsen, men absolut aldrig medvetet. Det är ändå starten på en konflikt som riskerar att splittra hela familjen.
-
Det här hörni, det här är en relationsroman när den är som bäst! Alltså ÄLSKADE verkligen denna, trots att det kunde vara sjukt jobbigt emellanåt med både ångest och skamsköljningar. Kunde komma på mig själv flera gånger med att sitta och blunda samtidigt som jag skakade på huvudet över saker karaktärerna gjorde, som också är så verkliga. Men lika mycket som det är ångest och pinsamt så är det så jäkla bra! Kunde absolut flera gånger om känna med karaktärerna samtidigt som jag kunde bli så irriterad på dem. Känna mig ledsen med dem och vilja trösta för att sen vilja skrika ”neeeej vad håller du på med?” när man inte trodde att det kunde bli värre så blev det just det. Men det är personer jag vill att det ska gå bra för, jag hejar på dem och de höll mig vaken för jag kunde inte sluta läsa innan jag fått veta hur allt skulle gå.
-
Det här hörni, det här är en relationsroman när den är som bäst! Alltså ÄLSKADE verkligen denna, trots att det kunde vara sjukt jobbigt emellanåt med både ångest och skamsköljningar. Kunde komma på mig själv flera gånger med att sitta och blunda samtidigt som jag skakade på huvudet över saker karaktärerna gjorde, som också är så verkliga. Men lika mycket som det är ångest och pinsamt så är det så jäkla bra! Kunde absolut flera gånger om känna med karaktärerna samtidigt som jag kunde bli så irriterad på dem. Känna mig ledsen med dem och vilja trösta för att sen vilja skrika ”neeeej vad håller du på med?” när man inte trodde att det kunde bli värre så blev det just det. Men det är personer jag vill att det ska gå bra för, jag hejar på dem och de höll mig vaken för jag kunde inte sluta läsa innan jag fått veta hur allt skulle gå.