Ödesmark
Bok av Stina Jackson
I den lilla byn Ödesmark utanför Arvidsjaur bor Liv tillsammans med sin åldrande far Vidar och tonårssonen Simon. Liv märker grannarnas misstänksamma blickar och elaka tungor. Folk undrar varför hon fortfarande bor hos sin pappa i denna avlägsna håla. Vad är det som gör banden så starka? Boken är en fristående uppföljare till succéboken Silvervägen.
Jag tycker att boken var SÅ bra. Poetiskt och tydligt språk, realistiska dialoger. Hade kanske önskat att uppläsaren var norrlänning. Det hade gjort SÅ mycket för effekten, iallafall för mig, som verkligen älskar accent och dialekt. Hade jag läst boken istället så hade jag definitivt läst dialogerna med norrländskan i huvudet. Men karaktärerna var levande, djupa och trovärdiga. Miljöbeskrivningarna snygga och så kännetecknande norrland, utan att bli för utdraget eller med ointressanta detaljer.
Bra driv i handlingen. Tog ett litet tag att hänga med i övergångarna mellan scener och personer, men det kan skyllas mycket på att jag läste som ljudbok. Tror inte det är ett problem i själva prosan, alls. Men när man väl fått grepp om vilka personer som hörde till vilka scener så var det bidragande till att behålla spänningen, byte av scen gjordes med hyfsat täta intervaller, och näst intill alltid på ett ställe där man bara kände att “Men vänta! Nej! Men! VAD HÄNDER!? BYT INTE NU!” Så man var ju tvungen att hänga kvar i dessa parallella storys, där båda var så spännande att den känslan uppstod oavsett från vems perspektiv man hoppade från. Om nu någon förstår vad jag menar?
Det blev lite förvirrande när det också blev tillbakablickar, men allting flätades samman under historiens gång så att det blev den ena pusselbiten efter den andra som föll på plats - för att avslutningsvis ge mig som läsare en riktig “Holy shit…!” effekt.
Handlingen var inte förutsägbar på något sätt, man fick sympati för alla karaktärerna, vilket jag tycker är ett jättestort plus! Att liksom varje karaktär fick penslas med skiftande nyanser, kontraster, psykologiska symptom av vad de varit med om, gestaltade på ett realistiskt och trovärdigt sätt. Mänskligt.
Jag har, till skillnad från många andra som läst Ödesmark, inte läst Stina Jacksons “Silvervägen”, men det får jag nog allt ta och ändra på. Det här var riktigt, riktigt bra! Tycker att det blir uppenbart att Jackson är mycket skicklig och medveten om sitt hantverk.
Bra driv i handlingen. Tog ett litet tag att hänga med i övergångarna mellan scener och personer, men det kan skyllas mycket på att jag läste som ljudbok. Tror inte det är ett problem i själva prosan, alls. Men när man väl fått grepp om vilka personer som hörde till vilka scener så var det bidragande till att behålla spänningen, byte av scen gjordes med hyfsat täta intervaller, och näst intill alltid på ett ställe där man bara kände att “Men vänta! Nej! Men! VAD HÄNDER!? BYT INTE NU!” Så man var ju tvungen att hänga kvar i dessa parallella storys, där båda var så spännande att den känslan uppstod oavsett från vems perspektiv man hoppade från. Om nu någon förstår vad jag menar?
Det blev lite förvirrande när det också blev tillbakablickar, men allting flätades samman under historiens gång så att det blev den ena pusselbiten efter den andra som föll på plats - för att avslutningsvis ge mig som läsare en riktig “Holy shit…!” effekt.
Handlingen var inte förutsägbar på något sätt, man fick sympati för alla karaktärerna, vilket jag tycker är ett jättestort plus! Att liksom varje karaktär fick penslas med skiftande nyanser, kontraster, psykologiska symptom av vad de varit med om, gestaltade på ett realistiskt och trovärdigt sätt. Mänskligt.
Jag har, till skillnad från många andra som läst Ödesmark, inte läst Stina Jacksons “Silvervägen”, men det får jag nog allt ta och ändra på. Det här var riktigt, riktigt bra! Tycker att det blir uppenbart att Jackson är mycket skicklig och medveten om sitt hantverk.