Ædnan
Bok av Linnéa Axelsson
Vinnare av det skönlitterära Augustpriset 2018
En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.
Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Eposet ÆDNAN berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik. Men kolten står beredd - För varje ny årsring ska den kämpa för varje knäcktsläktledska den vittnaoch minnas
Det är nog en viktig och stor bok, men jag måste säga att den var svårläst. Jag kunde tappa bort mig i diktningen och blandade ihop personerna. Tyvärr är inte detta litteratur tillgänglig för alla. Den större massan som skulle behöva nås av kunskap om samernas moderna historia och den känslomässiga förankringen som förmedlas kommer aldrig att läsa boken.
Jag har dock markerat vissa passager där jag tycker att formuleringarna och radbrytningen är särskilt gripande som här där man riktigt kan känna naturens smärta:
”Men svensken han dämde
Och älven blev liggande
dämpad och tyst
bakom dammarnas mörka
steniga blinda murar
-
Dolskt gled strömmarna
ner bland turbinhallars
djup under fjället
och rann upp på ovant ställe
-
Bit efter bit måste
hjordarna maka på sig”
Jag har dock markerat vissa passager där jag tycker att formuleringarna och radbrytningen är särskilt gripande som här där man riktigt kan känna naturens smärta:
”Men svensken han dämde
Och älven blev liggande
dämpad och tyst
bakom dammarnas mörka
steniga blinda murar
-
Dolskt gled strömmarna
ner bland turbinhallars
djup under fjället
och rann upp på ovant ställe
-
Bit efter bit måste
hjordarna maka på sig”