Minas hus
Blondehuset
Bok av Heidi Bjørnes
Minas hus är en varm och humoristisk roman om kärlek, vänskap och om att livet alltid ger oss nya chanser bara vi är villiga att ta emot dem. I nästan hundra år har det vackra, vita huset på Strandveien varit en trygg hamn för sina invånare. Konstnären Mina har levt hela sitt liv där, men efter makens död känner hon sig alltmer ensam. En kväll knackar en okänd kvinna på dörren. Mina låter henne stanna, och snart fylls hennes barndomshem av en brokig skara människor som alla behöver någonstans att bo. Mellan dem växer en vänskap fram som ger dem modet att öppna upp sig för nya äventyr och ny kärlek.
Mina har bott i sitt hus på Strandveien hela sitt liv. Sedan maken dog har Mina öppnat upp sitt hus för andra som behöver en plats att bo på och nu är det ett gäng kantstötta människor som har funnit en fin gemenskap tillsammans i huset. Det är ett härligt persongalleri som författaren bjuder oss på, jag gillar de olika karaktärerna som alla har sina egna egenheter och problem. Det är fint att följa den trevande starten när de börjar lära känna varandra och upptäcka att de för första gången i livet har en vän. Jag gillar den varma känslan som hela berättelsen omsluts av och den härliga omtanken alla karaktärer har om varandra trots att de inte är släkt. Det är en mysig roman som får mig att må bra. Boken har en skön humor som får mig att dra på smilbanden flera gånger om. Vi bjuds på målande beskrivningar och det är lätt att se miljöerna och det mysiga huset framför sig. Minas hus är en debutroman som ger mersmak, jag vill läsa fortsättningen på Minas hus redan nu så jag får veta hur det går för Anna, Egorbert, Johan och de andra. Det är en perfekt bok att sjunka ner i hängmattan med nu i sommar och drömma sig bort för en stund!