Biodlaren från Aleppo
The Beekeeper of Aleppo
Bok av Christy Lefteri
Vackra Aleppo. En av världens äldsta städer. Ett världsarv skimrande av brons, med ett virrvarr av minareter och välvda tak. Där öknens närhet kändes i luften och solen kastade en röd skugga i skymningen. Fälten av blommor och sjungande bikupor utanför staden. Luften fylld av dofter... Tills kriget kom och förde med sig mörker, eld och död.
När kriget berövat dem allt tvingas Nuri och Afra att ta det svåra beslutet att lämna sitt hem, sitt land, sitt allt. De reser genom en sönderbombad värld, bär på en obeskrivlig smärta, och utsätts för enorma faror. Det enda hopp de har kvar är att de ska hitta trygghet i England och kunna bygga upp en ny tillvaro där.
Biodlaren från Aleppo är en gripande och oerhört stark roman som påminner oss om historieberättandets kraft och om den stabila punkt ett litet bi kan utgöra i en värld som har slutat att vara begriplig.
Så vacker, så grym!
Nuri lever i Aleppo tillsammans med sin fru Afra och deras lilla son Sami. Tillsammans med sin kusin Mustafa har han en stor biodling vars honung säljs vida omkring och även förädlas till skönhetsprodukter som de säljer. De lever ett rikt liv, både bildligt och bokstavligt. Tills kriget når dem.
Mustafa skickar tidigt iväg sin fru och dotter till England, men dröjer själv kvar länge innan han tvingades följa efter. Omständigheter gör att Afra vägrar lämna Aleppo, men en incidenten får dem att inse att de riskerar sina liv om de stannar.
Desperata inleder de sin flykt med England som mål.
Det här är en så vacker bok, i flera bemärkelser. Framförallt det poetiska språket och sättet som författaren låter Nuri berätta deras historia. Hon väjer inte för den grymma sanningen om hur det är att leva mitt i kriget, hur de som flyktingar behandlas längs vägen eller vad detta gör med dem, men hon frossar inte heller i detaljer. Det är en njutning att läsa språkligt sätt, men det som sker berör starkt.
Detta är en roman, men den bygger på fragment av berättelser författaren fått höra under sin tid som volontär i ett flyktingläger i Aten. Berättelser som inte lämnade henne någon ro. Berättelser som hon kände att hon behövde förmedla. Och på vilket fantastiskt sätt hon gjorde det! Med kärlek, respekt, empati och värme. En mer poetisk ögonöppnare har sällan skådats
Nuri lever i Aleppo tillsammans med sin fru Afra och deras lilla son Sami. Tillsammans med sin kusin Mustafa har han en stor biodling vars honung säljs vida omkring och även förädlas till skönhetsprodukter som de säljer. De lever ett rikt liv, både bildligt och bokstavligt. Tills kriget når dem.
Mustafa skickar tidigt iväg sin fru och dotter till England, men dröjer själv kvar länge innan han tvingades följa efter. Omständigheter gör att Afra vägrar lämna Aleppo, men en incidenten får dem att inse att de riskerar sina liv om de stannar.
Desperata inleder de sin flykt med England som mål.
Det här är en så vacker bok, i flera bemärkelser. Framförallt det poetiska språket och sättet som författaren låter Nuri berätta deras historia. Hon väjer inte för den grymma sanningen om hur det är att leva mitt i kriget, hur de som flyktingar behandlas längs vägen eller vad detta gör med dem, men hon frossar inte heller i detaljer. Det är en njutning att läsa språkligt sätt, men det som sker berör starkt.
Detta är en roman, men den bygger på fragment av berättelser författaren fått höra under sin tid som volontär i ett flyktingläger i Aten. Berättelser som inte lämnade henne någon ro. Berättelser som hon kände att hon behövde förmedla. Och på vilket fantastiskt sätt hon gjorde det! Med kärlek, respekt, empati och värme. En mer poetisk ögonöppnare har sällan skådats