Jag lämnar ekorrhjulet

Åsa Axelsson går in i väggen från sitt arbete som gymnasielärare och som fyrabarnsmamma. Hon får insikten att hon måste ändra något från hennes gamla livsstil, då det har tagit kål på henne. Åsa bestämmer sig för att bli ekonomiskt nödvändig, där hon slutar konsumera i den utsträckningen hon tidigare gjort. I hennes bok får läsaren möta resultatet av att skapa en balans i livet genom att lämna ekorrhjulet.

Genom de olika kapitlen får vi insyn i hur Åsa går igenom familjens ekonomi och steg för steg gör justeringar i deras utgifter samtidigt som hon försöker avgöra om de smakar lika mycket som de kostar, dvs. är utgiften värd den arbetstid som skulle krävas för att betala den? Tiden är ju som bekant det mest dyrbara vi har.

Jag gillar själva grundtanken med att snåla/spara in på sina utgifter för att kunna gå ner i arbetstid eller rent av sluta arbeta helt. Det hade jag själv gärna gjort. Det jag däremot inte gillar (och som jag har förstått att många andra som läst boken tycker likadant kring) är att hon sätter sig själv i en situation där hon är beroende av sin man och hans inkomst vilken är vad som får hushållet att gå runt. Visst, vid en ev. skilsmässa/dödsfall eller vad som nu kan hända kan hon ju säkert börja jobba igen, men då är det ju frågan om pension, förmågan till eget sparande etc.

Jag hade personligen aldrig någonsin satt mig i en situation där jag skulle bli beroende av att en annan person jobbar för att, kort sagt, försörja mig och ge mig mat i magen, tak över huvudet etc.
Oavsett vad så tycker jag att boken är läsvärd, och den kan absolut inspirera till att dra ned på onödiga utgifter, att leva ett enklare liv och att lämna ekorrhjulet.