Liknande böcker
Den vilda trädgården : det rika livet i en lagom tuktad täppa
The Garden Jungle
Bok av Dave Goulson
Den vilda trädgården handlar om djurlivet alldeles framför oss, i trädgården och parkerna, i murspringor och mellan gatstenar och i jorden under våra fötter. Vart du än befinner dig är chansen stor att det finns maskar och gråsuggor, tusenfotingar, flugor, silverfiskar, getingar, skalbaggar, möss och mycket, mycket mer som lever sina liv alldeles runt hörnet.
Dave Goulson bjuder på en spännande inblick i det fascinerande och bitvis märkliga liv alla dessa varelser lever. Han rör om i komposter och tar oss ner under gräsmattor, dyker i trädgårdsdammar och förklarar hur allt hänger ihop. Den mänskliga tillvaron är i allra högsta grad beroende på alla dessa tvestjärtar och bin, nätvingar och blomflugor kort sagt naturens bortglömda hjältar! Den vilda trädgården är också bitvis en allvarlig bok. Dave Goulson skyggar inte för att berätta om all den skada vi trädgårdsägare kan åsamka till och med vår allra närmaste natur med ogräsgifter och onaturligt tuktade trädgårdsideal. Goulson vill inspirera och få oss att inse att trädgården skulle kunna vara en plats som låter oss få kontakt med naturen igen och upptäcka hur mycket av nytta och glädje den skänker oss. Med små, små medel kan vi göra våra trädgårdar till naturliga reservat där människa och djur lever i den bästa harmoni.
Dave Goulsons nya bok är den perfekta läsningen för alla som äger eller önskar sig en trädgård, och som bryr sig om vår planet och varje litet liv som lever på den!
"Jag menar inte att vi alla ska ta på tagelskjortan och leva på hemodlade rovor resten av våra dagar. Livet vore knappt värt att leva om vi inte kunde unna oss en bit morotskaka och en gojibärssmoothie innan vi köper lite djungelgurkfrön och en statyett av en miniatyrsamuraj på vårt lokala trädgårdscenter lite då och då, men vi bör alla vara medvetna om vad vi gör och om vår påverkan på planeten", skriver Dave Goulson i sin nya, inspirerande ode till trädgårdsmyllret.
Jag har läst (och recenserat) böcker om insekter i trädgården förr, men ingen som Goulsons en lika delar politiskt manifest som praktisk guide. Av honom lär jag mig om nyttan med tvestjärtar i fruktträdgården, hur man snabbt och enkelt blir av med äppelvecklaren, hur monokulturer blir känsliga för angrepp, att jag bör plantera växter som luktar om natten för nattfjärilarnas skull och att det finns ett överskott på bin i stan eftersom man inte sett till att ha mat så det räcker åt dem.
Men jag får också träffa trädgårdsägare som vill ha den typiskt brittiska "randiga" gräsmattan och de som anlitar kemikalieexperter och känner att de inte får valuta för pengarna om växterna inte dryper av gift efter besöket. Jag får läsa om hur flygplan i Kalifornien besprutar förorter och villakvarter för att bli av med den måttligt hotfulla japanska skalbaggen och på annat håll har ihjäl stora bipopulationer för att utrota Zikamyggan. Kanske känns en sådan åtgärd värd uppoffringen tills man får veta att myggan föredrar en lugn tillvaro under tak och alltså inte bekymrar sig över lite gift i folks trädgårdar.
En recensent skrev om Goulsons förra bok att det var längesedan hen såg så mycket fram emot en lässtund med en fackbok. I vår har jag läst många fantastiska fackböcker men jag förstår ändå vad hen menar. Goulson har lyckats skapa en gemytlig stämning. Att läsa hans bok känns lite som att slå sig ner i soffan och titta på Mandelmanns med en stor kopp myntate.
Om jag har något att invända är det att Goulson inte verkar förstå sig på begreppet permakultur. För mig är han permakulturist i hjärtat men beskriver begreppet med en oförklarlig okunskap. Jag bara hoppas att någon kan ta sig tid att förklara det bättre för honom!
Jag har läst (och recenserat) böcker om insekter i trädgården förr, men ingen som Goulsons en lika delar politiskt manifest som praktisk guide. Av honom lär jag mig om nyttan med tvestjärtar i fruktträdgården, hur man snabbt och enkelt blir av med äppelvecklaren, hur monokulturer blir känsliga för angrepp, att jag bör plantera växter som luktar om natten för nattfjärilarnas skull och att det finns ett överskott på bin i stan eftersom man inte sett till att ha mat så det räcker åt dem.
Men jag får också träffa trädgårdsägare som vill ha den typiskt brittiska "randiga" gräsmattan och de som anlitar kemikalieexperter och känner att de inte får valuta för pengarna om växterna inte dryper av gift efter besöket. Jag får läsa om hur flygplan i Kalifornien besprutar förorter och villakvarter för att bli av med den måttligt hotfulla japanska skalbaggen och på annat håll har ihjäl stora bipopulationer för att utrota Zikamyggan. Kanske känns en sådan åtgärd värd uppoffringen tills man får veta att myggan föredrar en lugn tillvaro under tak och alltså inte bekymrar sig över lite gift i folks trädgårdar.
En recensent skrev om Goulsons förra bok att det var längesedan hen såg så mycket fram emot en lässtund med en fackbok. I vår har jag läst många fantastiska fackböcker men jag förstår ändå vad hen menar. Goulson har lyckats skapa en gemytlig stämning. Att läsa hans bok känns lite som att slå sig ner i soffan och titta på Mandelmanns med en stor kopp myntate.
Om jag har något att invända är det att Goulson inte verkar förstå sig på begreppet permakultur. För mig är han permakulturist i hjärtat men beskriver begreppet med en oförklarlig okunskap. Jag bara hoppas att någon kan ta sig tid att förklara det bättre för honom!