Finna sig
Bok av Agnes Lidbeck
Annas självuppfattning förändras dramatiskt när hon blir mamma. Trots konflikterna med maken blir hon kvar med honom, men med tiden söker hon bekräftelse i en relation med en äldre man, Ivan. När han drabbas av en sjukdom faller det på Anna att vårda honom fram till hans död.
I alla dessa skeenden är hon klaustrofobiskt låst, styrd av en sträng disciplin, som i stunder ändå känns paradoxalt befriande.
Agnes Lidbecks debut är en resonerande undersökning av ständigt omdebatterade kvinnoroller.
Finna sig är en välskriven roman och det märks tydligt att Agnes är poet. Det är perfektion i varenda mening, utan ett enda överflödigt ord. Det är omsorgsfullt skrivet samtidigt som det också är igenkännande och provocerande.
Vi får möta Anna, som tar sig an ett antal klassiska kvinnoroller - hustru, moder, älskarinna och vårdare och hon spelar dem mycket skickligt och övertygande - för alla utom sig själv. Hon lever för alla andra, för männen i sitt liv och existerar enbart genom dessa mäns blickar, där hon ser sig själv utifrån som ett objekt där det enda målet är att behålla deras uppmärksamhet. Det är vardagsskräck när den är som bäst och handlar om hur Anna ser på sin omvärld och de förväntningar hon har på sig, om hur hon tror att andra anser att hon bör vara. Helt enkelt, om det som förväntas av en kvinna, i de roller som hon åtar sig. Det är både tänkvärt och deprimerande, men också väldigt frustrerande. Jag vill egentligen mest ruska om Anna och be henne följa sin egen väg och sina drömmar, strunta i alla roller och det som förväntas av en och att hon bara ska skrika det som hon vill ha sagt - att våga leva, för sig själv och ingen annan. Men hur tar man sig som individ ur århundraden av patriarkala mönster egentligen?
Finna sig är sorglig, bitter och så sann. Och lättläst! Det enda jag inte var så förtjust i var de kursiva faktasidorna, som jag tyckte var rätt trista och platta.
Vi får möta Anna, som tar sig an ett antal klassiska kvinnoroller - hustru, moder, älskarinna och vårdare och hon spelar dem mycket skickligt och övertygande - för alla utom sig själv. Hon lever för alla andra, för männen i sitt liv och existerar enbart genom dessa mäns blickar, där hon ser sig själv utifrån som ett objekt där det enda målet är att behålla deras uppmärksamhet. Det är vardagsskräck när den är som bäst och handlar om hur Anna ser på sin omvärld och de förväntningar hon har på sig, om hur hon tror att andra anser att hon bör vara. Helt enkelt, om det som förväntas av en kvinna, i de roller som hon åtar sig. Det är både tänkvärt och deprimerande, men också väldigt frustrerande. Jag vill egentligen mest ruska om Anna och be henne följa sin egen väg och sina drömmar, strunta i alla roller och det som förväntas av en och att hon bara ska skrika det som hon vill ha sagt - att våga leva, för sig själv och ingen annan. Men hur tar man sig som individ ur århundraden av patriarkala mönster egentligen?
Finna sig är sorglig, bitter och så sann. Och lättläst! Det enda jag inte var så förtjust i var de kursiva faktasidorna, som jag tyckte var rätt trista och platta.