Vaken dröm
Bok av Madeleine Schantz
"I rabatterna pulserade färgerna, sprängfärdig hortensia och jag ville ha den färgen på mina kläder. Jag ville bada i skymningen och äta himlen. Sleva i mig den med sked till ljudet av småprat och vinden i träden. Sorlet från dom som låg i gräset. Sorbet. Persikor och lavendel. Saffran, honung och rosmarin. Jag gick över gruset och egentligen hade jag kunnat lägga mig under träden och somnat med kinden mot gräset men jag ville fira att jag kommit hem."
Maren befinner sig hos sin psykolog, under kläderna finns blåmärken från Lidingö som förnyades i Japan. Psykologen följer ett intervjuformulär där varje fråga leder läsaren närmare hennes inre.
Vaken dröm är en roman där en klinisk manual försöker tämja en poetisk explosion. En berättelse om trauma-upprepning och övervåld i vår tid. Men det är också en berättelse om skönheten, som kanske är det enda viktiga. Själva dödsögonblickets vakna drömhallucination.
Den här historien är så vacker och på samma gång så sorglig, det är som att läsa en hallucination. Samtidigt kan jag inte helt släppa känslan av att jag har läst den här historien förut: ung kvinna vars liv kantas av psykisk ohälsa och destruktivitet, skildrad med ett drömlikt, poetiskt språk. Jag känner mig kluven inför denna bok.