Svärmodern

Moa Herngren är en av få författare som på ett så skickligt, ärligt och realistiskt sätt lyckas beskriva relationer och de svårigheter som kan finnas i dem ur flera synvinklar. Hon synliggör hur den bild som vi har av oss själva och hur andra uppfattar oss kan vara så fullständigt olika.
Igenom i stort sett hela boken följer vi Åsas perspektiv; en sympatisk mamma som älskar sin son och önskar det bästa för honom. Jag känner besvikelse och frustration över hur Andreas och Josefin beter sig, blir arg på dem! Åsa vill ju bara väl, vänder nästan ut och in på sig själv för att vara till lags och inte trampa någon på tårna, tills hon faktiskt gör just det. Eller gör hon det?
Det är först närmare slutet av boken som vi får ta del av Andreas och Josefins perspektiv  som fördjupar förståelsen för allas känslor, agerande och upplevelser av olika situationer och händelser. 
Den här boken har jag läst med gråten i halsen och en klump i magen, men även med en varm känsla i bröstet.
Det här är en bok ni inte får missa!