Minas hus

Blondehuset
Bok av Heidi Bjørnes
Minas hus är en varm och humoristisk roman om kärlek, vänskap och om att livet alltid ger oss nya chanser bara vi är villiga att ta emot dem. I nästan hundra år har det vackra, vita huset på Strandveien varit en trygg hamn för sina invånare. Konstnären Mina har levt hela sitt liv där, men efter makens död känner hon sig alltmer ensam. En kväll knackar en okänd kvinna på dörren. Mina låter henne stanna, och snart fylls hennes barndomshem av en brokig skara människor som alla behöver någonstans att bo. Mellan dem växer en vänskap fram som ger dem modet att öppna upp sig för nya äventyr och ny kärlek.
Mina har bott länge i sitt hus och dit är alla välkomna! Och det är en brokig skara människor som har hamnat där av olika anledningar. Lillian har bott längst, 17 år. Hon kom dit för att fly undan sitt förflutna och blev sen kvar. Johan flyttade in när hans hus brann ner och Anna flyttade in när Mina berättar att hennes sjukdom blir värre och minnet sviktar. Det är några av de unika människor som boken handlar om.

Det är en charmig och fin feelgood jag får läsa! En bok där vi får följa karaktärerna genom olika delar av livet, både det bra och även det mindre bra.

Boken har både humor och allvar, jag skrattar för mig själv när jag läser för att på nästa sida få en tår i ögat. Jag tycker att författaren med mycket värme och kärlek berättar den här historien om människor som på olika sätt behöver varandra och vänskapen som det ger i huset.

Det är målande beskrivningar av både personer och miljö och det är en debutroman som ger mersmak. Jag tycker om sätter historien byggs upp och hur hon knyter ihop allt i slutet. Jag är inte klar med karaktärerna i Minas hus! Jag vill läsa mer om dem! En perfekt bok för lata sommardagar! Rekommenderas!