Gisslan
Otages
Bok av Nina Bouraoui
I sin roman Gisslan målar Nina Bouraoui ett inträngande porträtt av en kvinna som har brutit med sin omgivning. Sylvie Meyer, femtiotreårig, nyskild tvåbarnsmor, fackligt ombud på det företag hon varit anställd på i drygt tjugo år, håller en natt sin chef gisslan på hans kontor. Ansikte mot ansikte, driven av ett begär att få uttrycka den verkliga orsaken till sitt handlande, försöker Sylvie sätta ord på den våldsamhet som har slagit rot i henne och fått henne att skrida till verket. I den öppna handväskan ligger den vassaste kökskniven, tänkt att användas för att sätta skräck i den person som i månader försåtligt utnyttjat hennes förtroende för sina egna syften.
Gisslan bygger på en kort teaterpjäs med samma namn som Bouraoui skrev 2014. Gisslan är en omskakande och kraftfull text om maktlystnad, psykologisk och sexuell utpressning i vår tid.
Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag och belönades 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot för Mina onda tankar. Av Bouraoui har förlaget tidigare gett ut elva böcker.
»Nina Bouraoui har med rätta en hängiven svensk publik - vi är många som älskar hennes prosa, som låter oss förföras av skönheten, av våldsamheten, av angelägenheten - hos henne är tillvaron aldrig ironisk, garderad.»
Svenska Dagbladet
»en tät, effektiv och enkelt men perfekt komponerad historia, utan en död rad. (...) Det är drabbande, ibland vacker, och hela tiden knivskarp romankonst.»
Göteborgs-Posten
»För första gången på länge vill jag omedelbart läsa Bouraouis nästa roman. Vart ska hon ta vägen efter den här? Vad som helst kan hända.»
Expressen
»Berättelsen är tät och kraftfull. Inget onödigt spill, inget läckage.»
Dagens Nyheter
»Gisslan av den mycket uppburna franska författaren Nina Bouraoui bygger på en monolog för scenen och har blivit en veritabel tryckkokare som roman. Tät som ett ostron gestaltar den en kvinnas bikt, försvar och känsla av främlingskap inför sig själv.»
Aftonbladet
I sin roman Gisslan målar Bouraoui ett porträtt av Sylvie Meyer, en femtiotreårig kvinna som precis blivit lämnad efter ett tjugofem år långt äktenskap med en man, som även är far till hennes två söner. Hon har haft samma jobb som mellanchef på en gummifabrik i många år där hon trivs helt okej - åtminstone så länge arbetarna håller ihop, det är hennes egen grundlag. Så en dag blir hon tilldelad ett uppdrag som innebär att hon måste dividera de anställda i grupper bestående av de som ska vara kvar, och de som ska sägas upp. Ett uppdrag som står i stor kontrast till allt hon är och allt hon står för - och någonting inom henne går sönder.
Separerad och med utflugna barn är hon inte längre rädd för att byta ett ”fängelse” mot ett annat. Hon väljer ut den vassaste kökskniven hon äger, lägger den i handväskan och åker till sin chef. Han har utnyttjat hennes heder och förtroende för sin egen vinning och konflikträdslas skull så länge att hon känner sig som en fånge i ett gisslandrama. Nu är det hennes tur att ge igen.
Den här kortromanen bygger från början på en teateruppsättning som Bouraoui skrev 2014, men har nu alltså fått se dagens ljus i ett nytt format. Trots att temat är becksvart finns det ändå ljus som lyckas ta sig in – det är en fruktansvärd berättelse kantad av vrede å ena sidan, men en full av fred, frihet och hopp å den andra. Samtidigt som boken inte innehåller ett enda ord för mycket, innehåller den heller inga förenklingar. Dessutom bjuder den in till tolkning, och läsaren får, till viss del, skapa sin egen mening då många av bokens poänger finns mellan raderna. Den både uppmanar och uppmuntrar till reflektion över den egna situationen, vad som är viktigt och vad som är rätt och fel. Jag har visserligen varken sett teaterpjäsen eller läst något annat av hennes verk, men med stöd i Gisslan vågar jag påstå att Bouraoui är en fantastisk författare.
Separerad och med utflugna barn är hon inte längre rädd för att byta ett ”fängelse” mot ett annat. Hon väljer ut den vassaste kökskniven hon äger, lägger den i handväskan och åker till sin chef. Han har utnyttjat hennes heder och förtroende för sin egen vinning och konflikträdslas skull så länge att hon känner sig som en fånge i ett gisslandrama. Nu är det hennes tur att ge igen.
Den här kortromanen bygger från början på en teateruppsättning som Bouraoui skrev 2014, men har nu alltså fått se dagens ljus i ett nytt format. Trots att temat är becksvart finns det ändå ljus som lyckas ta sig in – det är en fruktansvärd berättelse kantad av vrede å ena sidan, men en full av fred, frihet och hopp å den andra. Samtidigt som boken inte innehåller ett enda ord för mycket, innehåller den heller inga förenklingar. Dessutom bjuder den in till tolkning, och läsaren får, till viss del, skapa sin egen mening då många av bokens poänger finns mellan raderna. Den både uppmanar och uppmuntrar till reflektion över den egna situationen, vad som är viktigt och vad som är rätt och fel. Jag har visserligen varken sett teaterpjäsen eller läst något annat av hennes verk, men med stöd i Gisslan vågar jag påstå att Bouraoui är en fantastisk författare.