Netraya
Bok av Lovisa Wistrand
Netraya dör för tidigt, hon är bara nitton år, men när hon ska bli tilldelad sin dödsvärld gör hon motstånd och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon in i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste hon finna sin väg ut, för annars blir hon kvar för alltid. Netrayas mål är dock större än så: hon vill tillbaka till sin egen värld. Hon vill leva.
Imorfes enda uppgift är att ta Netraya till dödsvärlden som hon till varje pris vill undvika, och skulle han misslyckas möts han av ett öde värre än döden. Men när Netraya och Imorfes blir förälskade kompliceras allt. Är kärlek värd att dö för?
Omslaget är bland det finaste jag har sätt och färgerna bara lyser om den så man nästan vill rama in den. Var dock lite orolig att det skulle handla sjukt mycket om dinosaurier, vilket inte är en hit hos mig, men på senaste tiden har jag försökt att läsa mer böcker som går utanför mina ramar. Men jag behövde inte vara orolig, fokusen är inte hos dinosaurier, även fast de finns, och det blir inte informations dump efter informations dump med onödig dinosaur fakta eller onödig information som inte tillför något till berättelsen.
Tycker själva världen är otroligt intressant och väl genomtänkt. Jag väntar spänt på att få läsa mer om vad som faktiskt förgår i denna unika värld. Lovisa Wistrand har en fantasi som är väldigt speciell, absolut inte något jag har läst om innan vilket gör att jag är ännu mera sugen på att läsa Drakviskaren som är mer min typ av genre. Dock säger jag inte att denna bok är dålig, snarare tvärtom. Det är mer att författaren skriver på ett ingripande och spännande sätt så man vill läsa precis allt hon har skrivit för jag vet redan nu att det kommer vara toppklass.
Till en början tyckte jag otroligt synd om Netraya, att hon fått utstå så mycket från sin mamma och tvillingsyster. Jag tycker så synd om henne att till en början ser jag inte hennes brister. Men nu mer hon umgås med Imorfes och hur han påpekar hur bortskämd och självisk hon kan vara så måste jag faktiskt hålla med. Hennes val blir blir mer själviska men samtidigt känner jag att det är väldigt realistiska så jag blir lite kluven. Det är dock ganska skönt att läsa om en huvudkaraktär som inte är problemfri utan hon känns mer mänsklig än någon annan jag har läst om på jag vet inte hur länge, vi är alla lite själviska. Men samtidigt kan jag bli såååå irriterad på henne och kan tycka att hon beter sig som en barnrumpa. Men allt detta gör så det känns så mycket bättre när hon utvecklas som människa och börjar bry sig mer än bara sig själv.
Tempot är snabbt och är min inte uppmärksam när man läser så kan man bli lite förvirrad. Vid ett tillfälle när jag var trött när jag läste så glömde jag snabbt bort vad jag läst och när jag insåg det efter några sidor blev jag så förvånad över det jag läste, hur tusan hamnade vi här, så var tvungen att gå tillbaka för att läsa noggrant för att förstå varför vi hamnat där vi hamnat.
Också, hur sjukt är det inte att jag vill ha en stor talande dinosaur till husdjur nu? :')
Tycker själva världen är otroligt intressant och väl genomtänkt. Jag väntar spänt på att få läsa mer om vad som faktiskt förgår i denna unika värld. Lovisa Wistrand har en fantasi som är väldigt speciell, absolut inte något jag har läst om innan vilket gör att jag är ännu mera sugen på att läsa Drakviskaren som är mer min typ av genre. Dock säger jag inte att denna bok är dålig, snarare tvärtom. Det är mer att författaren skriver på ett ingripande och spännande sätt så man vill läsa precis allt hon har skrivit för jag vet redan nu att det kommer vara toppklass.
Till en början tyckte jag otroligt synd om Netraya, att hon fått utstå så mycket från sin mamma och tvillingsyster. Jag tycker så synd om henne att till en början ser jag inte hennes brister. Men nu mer hon umgås med Imorfes och hur han påpekar hur bortskämd och självisk hon kan vara så måste jag faktiskt hålla med. Hennes val blir blir mer själviska men samtidigt känner jag att det är väldigt realistiska så jag blir lite kluven. Det är dock ganska skönt att läsa om en huvudkaraktär som inte är problemfri utan hon känns mer mänsklig än någon annan jag har läst om på jag vet inte hur länge, vi är alla lite själviska. Men samtidigt kan jag bli såååå irriterad på henne och kan tycka att hon beter sig som en barnrumpa. Men allt detta gör så det känns så mycket bättre när hon utvecklas som människa och börjar bry sig mer än bara sig själv.
Tempot är snabbt och är min inte uppmärksam när man läser så kan man bli lite förvirrad. Vid ett tillfälle när jag var trött när jag läste så glömde jag snabbt bort vad jag läst och när jag insåg det efter några sidor blev jag så förvånad över det jag läste, hur tusan hamnade vi här, så var tvungen att gå tillbaka för att läsa noggrant för att förstå varför vi hamnat där vi hamnat.
Också, hur sjukt är det inte att jag vill ha en stor talande dinosaur till husdjur nu? :')